*1984 | Nittonhundraåttiofyra 1/2 ljudbok på svenska

0:001984 av George

0:04[Musik]

0:10Orwell första delen kapitel

0:15ett Det var en klar kall aprildag och

0:19klockorna visade 13 Winston Smith

0:23tryckte hakan mot bröstet för att slippa

0:25snålblåsten och slang hastigt in genom

0:28glasdörren till seger

0:30men inte tillräckligt hastigt för att

0:32hindra en virvel av dam finin Sand att

0:35följa mig in trapphallen luktade kokt

0:38kål och gamla trasmattor ett flerfärgs

0:42plakat överstår här inne var uppsatt på

0:45bortre väggen det föreställer rät slett

0:48ett kolossalt ansikte mer än meter brett

0:52ansiktet av en cirka 45-årig man som

0:55hade tjock svart mustasch och såg bra ut

0:58på ett grovhugget vis Winston satte kurs

1:01på trappan det var ingen idé att pröva

1:04hissen ochså i bästa fall fungerade den

1:07sällan och för närvarande var elströmmen

1:10avstängd under dagtid det hörde till

1:14Spark anj före hat

1:17veckan lägenheten låg sju trappor upp

1:21och Winston som var 39 år och hade ett

1:24bensår ovanför högra vristen gick

1:27långsamt upp och vilade flera gånger på

1:30vägen på varje våning mittemot

1:33hisstrumma tittade affischen med det

1:36väldiga ansiktet på honom från väggen

1:39Det var en bild av det slaget vars blick

1:42ser ut att följa med ens

1:44rörelser Storebror ser dig lydde texten

1:49ner

1:50till inne i lägenheten höll en grötig

1:54röst på att läsa upp statistik om tjärns

1:57produktionen rösten kom från en avlång

2:00metallskiva som liknade en Matt spegel

2:03och satt infälld i vägen till höger

2:05Winston vred på en strömbrytaren avtog

2:09något men orden var fortfarande

2:13urskiljbara apparaten teleskärm hette

2:17den kunde dämpas men inte stängas av

2:20helt och hållet han gick bort till

2:24fönstret en småvuxen mager figur vars

2:28kenet endast underströks av blåstället

2:31som var partiets uniform han hade mycket

2:35blekt hår ansiktet var rödlätt av

2:37naturen hy narig av grovt fål och slöa

2:41rakblad och av kylan under den vinter

2:44som just var

2:45slut där ute såg världen kall ut så

2:50stängt fönstret än var nere på gatan kom

2:53små vindilar och virvlade runt med dam

2:56och papperslappar och trots att solen

2:59sken och Himlen var

3:06strävbladiga

3:10mustaschen tittade ner från varje

3:13dominerande hörnhus ett satt på fasaden

3:16rakt mitt emot Storebror ser dig stod

3:20där och de mörka ögonen såg djupt in i

3:24winstons

3:25ögon nere vid gatan fladdrade en annan

3:29affisch med ena hörnet trasigt för

3:31blåsten Så att en omväxlande täckte och

3:34avtäckte det enda ordet

3:39engsoss långt borta gled en helikopter

3:42ner mellan hustaken svävade ett

3:44ögonblick på plats som en spyfluga och

3:47pilade bort i en sväng Det var

3:50polispatrullen som snokade utanför folks

3:53fönster men patrullerna betydde

3:56ingenting Det var bara tankepolisen

3:59som betydde

4:01något bakom Winston fortsatte teleskärm

4:04rösten att babbla om tackjärn och den

4:08överträffade nionde tre årsplanen

4:11teleskärm var både mottagare och sändare

4:14på en gång varje ljud från Winston högre

4:18än en helt svag viskning fångade den upp

4:22och så länge han höll sig inom

4:25metallskiva han inte bara avlyssnas utan

4:28dessutom

4:30synas man kunde naturligtvis aldrig veta

4:33I vilket ögonblick man eventuellt var

4:35iakttagen Hur ofta eller Enligt Vilket

4:39system tankepolisen kopplade in sig på

4:41någon enskild ledning kunde man bara

4:43gissa Det var rent av tänkbart att de

4:47bevakade alla hela

4:49tiden men i varje fall kunde de koppla

4:52in sig när helst De ville man fick lov

4:56att leva man levde

4:59Det var en vana som blivit instinkt som

5:03om det var givet att varje ljud man gav

5:05ifrån sig blev avlyssnad och att varje

5:08rörelse man gjorde blev iakttagen om det

5:12inte var mörkt

5:14winson stod kvar med ryggen och

5:17teleskärm det var säkrast så även om han

5:21gott visste att också ryggar kan tala en

5:25kilometer längre bort höjde sig

5:27sanningsministeriet hans

5:30plats väldigt och vit LS över den

5:33solkiga

5:34stadsvy det här tänkte han med ett slags

5:39avsmak Det här var London huvudstaden i

5:44flygbas ett som var den tredje i storlek

5:47och befolkningstal av oceaniens

5:50provinser Han försökte krama fram något

5:53barndomsminne som kunde tala om för

5:55honom om London alltid hade sett ut just

5:58så här hade här alltid funnits såna

6:01rader av förfallna 1800-tals hus

6:04stöttade med timmerbjälkar lappade med

6:07papp över fönstren och korrigerade plåt

6:10på taken med trädgårdsmurar hpr asade

6:13och spruckna och de utbombad tomterna

6:17där murbruks dammet blåste omkring och

6:20dören stretade upp över högarna av bråte

6:24och ställena där bomberna hade rakat ett

6:27större område rent och smut anhopningar

6:30av hönshus liknande träkojor hade vuxit

6:33upp men det var ingen idé Han kunde inte

6:37minnas ingenting fanns kvar av hans

6:40barndom utom en rad klart belysta

6:43tablåer som saknade bakgrund och för det

6:46mesta var

6:49obegripliga sanningsministeriet

6:53minan på nyspråk skilde sig slående från

6:58alla andra föremål inom synhåll det var

7:01en kolossal pyramidformad byggnad av

7:04skinande vit betong som reste sig med

7:06terrass över terrass 300 met högt där

7:11Winston stod kunde han Nätt och jämnt

7:13urskilja partiets tre slagord i elegant

7:16text mot den vita

7:19fasaden krig är

7:22Fred Frihet är

7:25slaveri

7:26okunnighet är styrka

7:30det påstods att sanningsministeriet hade

7:343000 rum ovanför marknivån med

7:38motsvarande avläggare under den Det

7:41fanns bara tre andra byggnader på olika

7:44håll i London av liknande utseende av

7:47storlek de dominerade all kringliggande

7:51bebyggelse så fullständigt att man från

7:55segerham alla fyra De var hemvis för de

8:00fyra ministerier som delade hela

8:03regeringsmakten sanningsministeriet som

8:06sysslade med nyheter underhållning

8:09utbildning och de sköna konsterna Freds

8:13ministeriet som sysslade med krig

8:16kärleksministeriet som upprätthöll lag

8:19och ordning överflöds ministeriet som

8:23svarade för ekonomin på nyspråk hette de

8:28minan min fredd minick och minif

8:32flöd kärleksministeriet var det verkligt

8:37skrämmande det hade inga som helst

8:40fönster Winston hade aldrig varit inne i

8:43kärleksministeriet inte ens en halv

8:45kilometer ifrån det Det var ett ställe

8:47dit man endast blev insläppt på

8:49officiellt ärende Och då bara tvärs

8:52igenom en labyrint av taggtråd shinder

8:54Ståldörrar och dolda

8:57kulsprute till till och med de gator som

9:00ledde fram till dess yttre spärrar

9:03patruller Hades av gorill liknande

9:06vakter i svarta uniformer beväpnade med

9:08ledade batonger Winston vände sig

9:12hastigt om han hade anlagt den stillsamt

9:16optimistiska min det var tillrådligt att

9:19visa när man stod vänd mot teles

9:22skärmen han gick genom rummet till sin

9:25kokvrå genom att gå från ministeriet vid

9:28denna tid dagen hade han avstått från

9:31sin lunch på kantinen och han visste att

9:33det inte fanns något att äta i kokvrån

9:36mer än en bit mörkt bröd som måste

9:38sparas till nästa

9:40morgonmål från hyllan tog han ner en

9:43flaska färglös vätska på vars enkla vita

9:46etikett det stod Seger gin den utsände

9:51en äcklig olj lukt lik kinesiskt

9:54risbrännvin

9:56Winston hällde upp borta en tekopp stå

9:59satte sig mot en chock och klunkade ner

10:01dosen som en

10:04medicin omedelbart blev han eldröd i

10:07ansiktet och det strömmade vatten ur

10:09hans ögon vätskan påminde om salpeter

10:14syra och när man svalde den kände man

10:16liksom ett slag i bakhuvudet med en

10:20gummiklubba men ett ögonblick senare dog

10:23svedan i Hans mage bort och världen

10:25började se muntrare

10:28ut Han tog en cigarett från ett

10:31hopklistrat

10:34och höll den oförsiktigt rätt upp och

10:37ner var vid tobaken ramlade ur och föll

10:41på golvet med nästa lyckades han bättre

10:46han gick tillbaka till vardagsrummet och

10:48satte sig vid ett litet bord som stod

10:50till vänster om teleskärm ur bordslåda

10:53tog han fram ett pennskaft en flaska

10:55bläck och en tjock bok i kvart format

10:58med röd rygg och marmorerad perm den

11:02hade tomma

11:03sidor av någon anledning hade

11:07vardagsrummets teleskärm fått en ovanlig

11:10placering istället för att som normalt

11:13var sitta på en kortvägg där den kunde

11:16överblicka hela rummet Fanns den på

11:18långväggen mitt emot fönstret på ena

11:22sidan om den fanns en grund alkov där

11:25Winston Nu hade slagit sig ner och som

11:27den tiden huset byggde väl hade varit

11:30avsedd för

11:31bokhyllor genom att trycka sig inåt

11:34alkoven kunde Winston hålla sig utom

11:36synhåll För teleskärm han kunde givetvis

11:39avlyssnas men så länge han stannade där

11:42han nu satt kunde han inte bli

11:46iakttagen det var till en del rummets

11:49ovanliga skapnad som hade gett honom

11:52uppslaget till det han nu tänkte

11:56göra Men en del av uppslag laget kom

12:00också från den bok Han nyss hade tagit

12:02fram iur lådan Det var en säreget vacker

12:05bok dess glatta Lena papper något gulnat

12:09av ålder var av en sort som inte hade

12:12tillverkats på minst 40 år men han kunde

12:16gissa sig till att Boken var mycket

12:18äldre än så han hade fått syn på den i

12:21fönstret till en unken liten lumpbod i

12:24en slum aktig stadsdel precis var kom

12:27han inte längre ihåg och hade omedelbart

12:30gripits av ett överväldigande hav

12:33begär partimedlemmar ansågs inte bara

12:36anlita vanliga

12:38butiker handla på fria marknaden kallade

12:43sånt men regeln var inte så strikt

12:46eftersom det fanns olika varor så som

12:48skosnören och rakblad som det Annars var

12:51omöjligt att få tag på han hade kastat

12:54en hastig blick åt båda sidor längs

12:56gatan och så hade han slunkit in och

12:58köpt boken för två och en halv

13:01dollar just då visste han inte vad han

13:04skulle kunna använda den till Han bar

13:07skuldmedveten hem den i portföljen till

13:10och med fast det inte stod något i den

13:12var den en komprometterande

13:17ägodel vad han nu tänkte göra var börja

13:21på en

13:22dagbok Detta var inte olagligt ingenting

13:25var olagligt eftersom det inte längre

13:28fanns några lagar Men om det upptäcktes

13:32var det någorlunda säkert att det

13:35medförde dödsstraff eller åtminstone 25

13:39års

13:41arbetsläger Winston stack en stålpenna i

13:44Skaftet och sög på den för att få bort

13:47oljan pennan var ett urmodigt redskap

13:51som sällan användes ens för

13:53namnunderskrifter och han hade skaffat

13:56sig en i smyg och inte utan svårighet

13:59helt enkelt för att det kändes som om

14:01det vackra Lena pappret förtjänade

14:04skrivas på med en riktig stålpenna

14:07heller en rafsa på med kulspets i själva

14:11verket var han ovan att skriva för hand

14:13från sett helt korta anteckningar var

14:16det brukligt att diktera allting i

14:19talskrivare vilket naturligtvis var

14:22uteslutet i närvarande fall han doppade

14:25pennan i bläcket och så tvekade han en

14:28kort stund han kände en skälvning i

14:31magen att sätta pennan till pappret var

14:34den avgörande handlingen med liten

14:38tafatt stil skrev

14:42han 4 april

14:461984 han rätade på sig en känsla av

14:51total hjälplöshet överföll honom först

14:55och främst visste han inte helt säkert

14:57om det var 19 4 nu Ungefär det året

15:01måste det vara eftersom han var ganska

15:03säker på att han själv var 39 år och han

15:06trodde att han var född 1944 eller 1945

15:10men numera Kunde man aldrig fastslå

15:13något årtal mer än På ett eller två år

15:16när för vem skulle han skriva denna

15:20dagbok kom han med ens att tänka på för

15:24framtiden För en ofödd tid Hans tankar

15:29ett ögonblick kring den tvivelaktiga

15:30dateringen uppe på sidan och törnade sen

15:33med en stöt mot nyspråk odet dubbel

15:38Tänk hur skulle man kunna meddela sig

15:41med framtiden det låg i sakens natur Att

15:45det var omöjligt antingen liknade

15:48framtiden nuet och i så fall skulle den

15:51inte lyssna på honom eller också var den

15:54annorlunda och hans egen situation vore

15:58obegriplig

16:00han satt en stund och Stade dumt på

16:02pappret teleskärm hade övergått till gä

16:06March musik Det var egendomligt att han

16:10tycktes inte bara ha tappat förmågan att

16:12uttrycka sig utan till och med ha glömt

16:15vad han ursprungligen hade tänkt skriva

16:18i flera veckor hade han förberett sig på

16:20detta ögonblick och det hade aldrig

16:23fallit honom in att han skulle behöva

16:25mer än att ta mod till sig själva

16:29skrivandet skulle gå lätt det enda han

16:31behövde göra var att ta den oändliga

16:34oroliga monolog som hade pågått in i

16:37hans huvud bokstavligen i åratal och

16:40överflytta den på

16:42papper men just nu hade själva monologen

16:46tystnat dessutom började Hans bensår

16:49klia

16:50outhärdligt han vågade inte riva för då

16:53brukade det alltid bli

16:55inflammerat sekunderna Gick allt han Var

16:59medveten om var den tomma sidan framför

17:02honom klådan ovanför ena vristen den

17:05skrällande musiken och en lätt suddighet

17:09efter ginen

17:11men ens började han skriva i rena

17:13paniken endast ofullständigt medveten om

17:16vad han fick på pappret hans lilla men

17:19barnsliga handstil stretade fram över

17:21sidan tappade snart bort alla stora

17:24bokstäver och till sist också

17:27punkterna 4 april 1984 på bio igår kväll

17:32idel krigsfilmer en var mycket bra om

17:35ett fartyg fullt med flyktingar som

17:37bombades någonstans i

17:39Medelhavet publiken hade mycket roligt

17:42åt bilden av en väldigt stor tjock Kar

17:45som försökte simma undan en helikopter

17:48först såg man honom vältra iväg i

17:50vattnet som en tumlare sen såg man honom

17:53genom siktet i Helikoptern sen var det

17:56fullt med hål i honom och vattnet blev

17:58alldeles skärt kring honom och han sjönk

18:00så kvickt liksom om han fick vatten in

18:03genom

18:04hålen publiken skrek av skratt när han

18:07sjönk sen var det en livbåt full med

18:10barn och en helikopter som hängde

18:12ovanför den Det satt en medelålders

18:15kvinna kanske en judinna i fören med en

18:18liten pojke tre år eller så i famnen

18:21Pojken skrek av Fasa och gömde huvudet

18:24mellan hennes bröst som om man försökte

18:26borra sig rätt in i henne och hon höll

18:29armarna kring honom och tröstade honom

18:31fast hon var skräckslagen själv och

18:33täckte in honom så mycket hon kunde som

18:35om hon trodde hennes armar kunde hålla

18:38kulorna borta sen släppte Helikoptern en

18:4220 kilos bomb mitt ibland dem en väldig

18:45blixt och så var det bara stickor kvar

18:47av båten sen var det en skicklig bild av

18:51en barnarmband

18:58varit en helikopter med kamera i nosen

19:02som följde med den och det kom en duktig

19:04applåd från

19:13partibarometer

19:26henne dess mera Ingen bryr sig om Vad

19:29prolerna säger typisk prål reaktion de

19:33kan

19:34aldrig Winston slutade skriva delvis på

19:39grund av kramp Han förstod inte varför

19:42han hade klämt ur sig denna ström av

19:45smörja men det besynnerliga var att

19:48medan han höll på hade ett alldeles

19:51annorlunda minne förtydligats i hans

19:54tankar ända så långt att han nästan

19:57tyckte sig kunna skriva ner det

19:59han insåg nu att denna andra händelse

20:01var orsaken till att han plötsligt hade

20:04beslutat gå hem och börja dagboken idag

20:08händelsen hade utspelat sig i morse på

20:11ministeriet om nu någonting så vakt

20:14kunde kallas för att utspela

20:18sig Klockan var nästan

20:201100 och på arkiv avdelningen där

20:23Winston arbetade höll man på att släpa

20:27stolarna ur båsen och ställa fram de

20:29mitt i aulan framför den stora teleskärm

20:32i beredskap för två minuters hatet

20:36Winston satte sig just i en av

20:38mittradion

20:59för ibland brukade hon ha oljiga händer

21:02och gå omkring med en skiftnyckel var

21:04hon någon sorts mekaniker vid en av

21:07berättelses maskinerna Det var en flicka

21:11med frappant utseende i 20-årsåldern med

21:14tjockt mörkt hår fräknar och raskt och

21:18sportigt sätt ett smalt granrötter

21:28å Ställ precis så stramt att det tog

21:31fram hennes välformade höfter Winston

21:35hade tyckt illa om henne från första

21:37ögonkastet han visste varför det var på

21:40grund av den Atmosfär av hockeyplan och

21:43kallbad och

21:48friluftskängor

21:51alla kvinnor och framförallt De unga som

21:54var de skenhelige parti anhängarna

21:57slagord s väljarna

22:06amatörspelare än de

22:09flesta en gång då de mötte varandra i

22:12korridoren hade hon gett honom en hastig

22:14sneg Lande blick som tycktes gå tvärs

22:16igenom honom och som ett ögonblick ingav

22:19honom ren Fasa Han tänkte som hastigast

22:24att hon kunde vara agent vid

22:26tankepolisen

22:28det var visserligen högst osannolikt men

22:31trots allt brukade han känna sig

22:33egendomligt illa till mots med en

22:35blandning av både rädsla och fientlighet

22:38varje gång hon fanns någonstans i hans

22:41närhet den andre var en man som hette

22:44O'Brien en medlem av inre partiet och

22:48innehavare av någon så betydande och

22:51avlägsen befattning att winstons

22:53föreställning om den var helt VAG ett

22:57ögonblick av tystnad sänktes över alla

22:59som stod kring stolarna när de fick se

23:02en inre partimedlem svarta overå i

23:05antågande

23:07O'Brien var en stor växt kraftig Kar med

23:10tjock kals och ett grovt humoristiskt

23:13brutalt ansikte trots sitt avskräckande

23:16yttre hade han ett slags tilldragande

23:19sätt han kunde se sällsamt avväpnande ut

23:23när han rättade till glasögonen över

23:26näsan på något skrivbart sätt

23:29egendomligt

23:32kultiverad Det var en åtbörd som om

23:34någon fortfarande skulle ha tänkt i

23:36sådana banor kunde ha erinrat om en

23:39förnäm 1700-tals herre som räckte fram

23:43sin

23:44snusdosa Winston hade sett O'Brien något

23:48tiotal gånger på nästan lika många år

23:51han kände sig starkt dragen till honom

23:53och inte ändras på grund av den

23:56intressanta kontrasten mellan belevade

23:59sätt och hans boxar fysik i mycket högre

24:03grad berodde det på hans hemliga åsikt

24:06eller kanske inte ens en åsikt utan bara

24:10en förhoppning att O'Brien politiskt

24:14inte var fullkomligt rättrogen Det var

24:18någonting i hans ansikte som

24:20oemotståndligt antydde det Eller kanske

24:24var det ändå inte ens bristande

24:26renlärighet som stod SK i hans ansikte

24:29utan helt enkelt

24:32intelligens i varje fall såg han ut som

24:35en person som du kunde gå att tala med

24:37ifall man på något vis kunde lura teles

24:40skärmen och få honom på Tuman

24:43hand Winston hade aldrig gjort det

24:46bitter sta för att få denna gissning

24:48bekräftad det fanns inget sätt att göra

24:51det på just nu tittade O'Brien på sitt

24:54armbandsur såg att det strax var

24:571100 och tycktes bestämma sig för att

25:00stanna på arkiv avdelningen tills två

25:02minuters hatet var klart Han satte sig i

25:06samma stolsrad som Winston ett par

25:08platser längre bort en liten gulgrå

25:12hårig kvinna som arbetade i båset

25:14bredvid winstons satt emellan dem

25:17Flickan med Det mörka håret satt strax

25:22bakom i nästa ögonblick brast ett fasans

25:25fullt skärande gnissel fram som från en

25:28jättelik osmord maskin ur den stora

25:31teleskärm i änden av salen Det var ett

25:35läte som komen att visa tänderna och

25:38resa borst i nacken hatet hade satt

25:42igång som alltid dök Emmanuel goldsteins

25:47folkfonden ansikte upp på skärmen här

25:51och där i publiken buade man den lilla

25:54gulgrå håriga pep till av rädsla och

25:57avsky i förening goldstein var renegaten

26:01och avfällingen som en gång för länge se

26:04hur länge se var det ingen som riktigt

26:06Kom ihåg hade hört till partiets ledande

26:09män nästan varit jämbördig med själv

26:12storebror och som sedermera hade varit

26:15kontr revolutionärt verksam blivit dömd

26:18till döden och på ett mystiskt sätt

26:20undkommit och

26:22försvunnit två minuters hatets program

26:26varierade från dag till dag men

26:28goldstein var alltid huvudpersonen han

26:31var

26:33urfräst hade besudlat partiets

26:36renhet alla efterföljande brott mot

26:39partiet alla fäder sabotage kätterier

26:43avvikelser härrörde sig direkt ur hans

26:46lära

26:47någonstans i världen befann han sig

26:50fortfarande i livet och ruvade på sina

26:53konspirationer kan hända på andra sidan

26:56Havet beskyddad av sina utländska behåar

27:00kanske rent av det ryktades så ibland

27:03gömd någonstans i själva

27:06Oceanien Winston kände mellangärdet

27:09snurpa till han kunde aldrig se

27:11goldsteins ansikte utan smärtsamt

27:15blandade känslor Det var ett magert

27:18judiskt ansikte med en stor yvig Gloria

27:22vit hår och ett litet bockskägg ett

27:25kroktång

27:28vis föraktligt till sitt själva väsen

27:31med ett drag av senil stolhet över den

27:35långa smala näsan där glasögonen satt

27:38nära tippen det påminde om ett fårans

27:42sigte och även rösten var fåraktigt

27:44bräkande

27:46goldstein levererade sitt vanliga gifts

27:49sprängda angrepp på partiets läror ett

27:53angrepp som var så överdrivet och

27:55bakvänt att ett barn borde kunn

27:58genomskådade och ändå Nätt och jämnt så

28:00trovärdigt att man fick en oroande

28:03känsla av att andra mindre omdömesgilla

28:06människor än man själv kanske kunde låta

28:08sig luras av det han förolämpade

28:11storebror han fördömde partiets diktatur

28:15han krävde omedelbart fredsslut med

28:17eurasien han förfäktade yttrandefrihet

28:21pressfrihet församlingsfrihet

28:24tankefrihet han skrek hysteriskt om att

28:28revolutionen var förrådd och allt detta

28:31frams smattrat med långa ord i ett slags

28:35parodier på talar stilen i partiet och

28:38till och med med inslag av nyspråk

28:41faktiskt fler nyspråk än någon

28:44partimedlem normalt skulle använda i

28:46verkligheten och under hela tiden så att

28:49ingen behövde tvivla på realiteterna

28:52bakom goldsteins bestickande fraser kom

28:55den eurasiska armén lösa kolonner

28:59marscherande fram bakom hans huvud på

29:01teleskärm led på led av kraftiga karar

29:05med uttryckslösa asiatiska ansikten som

29:08dök fram till skärmens yta och försvann

29:11och avlöstes av precis likadana nya det

29:15dova rytmiska trampet av soldaternas

29:18marschkängor utgjorde bakgrund till

29:21goldsteins bräkande

29:23röst innan hatunen hade varat i 30 under

29:28brast hälften av människorna i salen ut

29:30i hejdlösa utrop av raseri det

29:35självbelåtna får aniket på skärmen Och

29:37den skrämmande kraften hos de eurasiska

29:41soldaterna bakom det var mer än vad som

29:44gick att uthärda förresten framkallade

29:47bilden av eller till och med Bara tanken

29:50på goldstein automatiskt rädsla och

29:54vrede han var en mera bestående hat än

29:58både eurasien och ostasien därför att om

30:01Oceanien förde krig mot någon del av

30:04dessa makter rådde vanligen Fred med den

30:07andra av dem men det besynnerliga var

30:10att trots att alla hatade och föraktade

30:14goldstein trots att hans teorier blev

30:16bemötta krossade förlöjligade

30:19framställda till allmänt beskådande som

30:22den ömkliga smörja de var varenda dag

30:26och tusen gånger om D på estrader på

30:29teleskärm i tidningar i böcker trots

30:32allt detta tycktes Hans inflytande

30:35aldrig minska ständigt fanns det nya

30:38dumbommar som väntade på att bli

30:40förledda av honom aldrig gick en dag

30:44utan att spioner och sabotörer som var

30:46fjärrstyrda av honom avslöjades av

30:48tankepolisen han var chef för en väldig

30:52skum armé för ett underjordiskt nät av

30:56konspiratörer som hade s att Kullsta

30:59staten det antogs heta

31:03broderskapet det viskades även om en

31:06fasansfull bok ett Samel verk av alla de

31:10kätterier som hade goldstein till

31:12upphovsman och som spreds här och där i

31:15hemlighet var en bok utan titel om man

31:20alls nämnde den kallades den bara

31:23boken men sånt kände man till bara genom

31:26vaga rykten

31:28varken broderskapet eller Boken var

31:31någonting som någon vanlig partimedlem

31:34talade om ifall det kunde

31:38undvikas under hatets andra minut

31:41stegrades det till ursinne folk stod och

31:44hoppade jämfota ropade för fulla lungor

31:47i ett försök att överrösta den bräkande

31:49rösten som strömmade ut från skärmen och

31:52gjorde dem ifrån sig den lilla gulgrå

31:56håriga kvinnan hade blivit klar skär i

31:59ansiktet och höm som gapade och slöt

32:02munnen som en fisk på land till och med

32:05O'Brien massiva ansikte hade

32:10rådatorp

32:12bröstkorg spändes ut och skälvde som om

32:15han försökte hålla stånd mot en bränning

32:18Den mörkhåriga flickan bakom Winston

32:22hade börjat skrika svin svin svin och

32:27med

32:28tog hon ett tungt nyspråk lexikon och

32:31slängde det mot skärmen det träffade

32:34goldstein på näsan och studsade av

32:37rösten fortsatte

32:40obönhörligt under ett ögonblick av

32:43klarhet märkte Winston att han var i

32:45färd med att skrika med de andra och

32:47sparka hårt med ena hälen mot tvärslån

32:50under sin stol det hemska med två

32:53minuters hatet var inte att man var

32:56tvungen att spela med med utan tvärtom

32:59att det var omöjligt att låta bli inom

33:0430 sekunder blev det alltid onödigt att

33:07lossas en skrämmande extas av skräck och

33:11hämndlystnad ett begär att döda att

33:15plåga att krossa ansikten med klubba

33:19tycktes fara genom hela gruppen av

33:21människor som en elektrisk ström och

33:23förvandla alla också mot någons egen

33:26vilja till grimaserande vrålande

33:30galningar Och ändå var det raseri man

33:33erfor en abstrakt riktningslås känsla

33:37som det gick att flyta över från ett

33:39föremål till ett annat som Lågan från en

33:43blåslampa ett ögonblick riktade sig

33:46winstons hat sålen inte alls mot

33:48goldstein utan tvärtom mot storebror

33:52partiet och tankepolisen

33:55och i ett sånt ögonblick kände han djupt

33:59för den ensamme avhornare kättaren på

34:02skärmen en Sanningens och sansen ende

34:06väktare i en värld av

34:09lögn Och ändå var han i närmast följande

34:13ögonblick ett med människorna omkring

34:15sig och allt som påstods om goldstein

34:19föreföll honom som

34:21sanning sådana gånger slog Hans hemliga

34:25avsky för storebror över i dyrkan och

34:29han tyckte att storebror reste sig högt

34:32som en oövervinnlig modig beskyddare

34:35ståndaktig som en klippa mot Asiens

34:38Hodor medan goldstein trots sin ensamhet

34:42sin maktlöshet och tvivlet kring själva

34:45Hans existens Tedde sig som en

34:47olycksbådande häxmästare som med blotta

34:51Kraften av sin röst skulle kunna rasera

34:53kultur och civilisation

34:58det var till och med möjligt vissa

34:59stunder att med viljekraft rikta sitt

35:02hat åt det ena eller andra hållet med

35:06ens genom samma slags kraftansträngning

35:09som man rycker sitt huvud av kudden för

35:12att slippa en mardröm lyckades Winston

35:15flytta över sitt hat från ansiktet på

35:18skärmen till Den mörkhåriga flickan

35:20bakom

35:21sig livfulla sköna hallucinationer

35:25blixtrade till i hans tankar han skulle

35:28prygla ihjäl henne med en gummibatong

35:30han skulle binda henne naken vin pole

35:33och skjuta henne full med pilar som den

35:35helige Sebastian han skulle våldta henne

35:39och skära halsen av henne i orgasmens

35:41ögonblick och dessutom insåg han bättre

35:44än förut Varför Han hatade henne Han

35:48hatade henne för att hon var ung och söt

35:51och könlös för att han ville ligga med

35:54henne och aldrig skulle få det därför

35:56att omkring henne mjuka smala midja som

35:59tycktes vädja om att bli omsluten av en

36:02arm satt det förhatliga röda skärpet

36:07kyskhets utmanande

36:10symbol

36:13hatstorm

36:14goldsteins röst hade övergått till ett

36:17genuint bräkande och för ett ögonblick

36:20förvandlades ansiktet till ett

36:23fårhuvud så tonades fårans över i

36:26gestalt av en eurasisk soldat som

36:29tycktes rycka fram väldig och skräcken

36:32jagande med brakande kpist och tycktes

36:36Rusa ut från själva skärmytan så att

36:38folk på första stol raden faktiskt

36:41ryggade tillbaka där De satt men i samma

36:45stund drog alla en djup suck av lättnad

36:47då fiend gestalten tonade över till

36:50storebrors ansikte med det svarta håret

36:53och den svarta mustaschen uppfyllt av

36:56Kraft och hemlighetsfullt lugn och så

37:00stort att det fyllde ut nästan hela

37:02skärmen Ingen hörde vad storebror sa det

37:06var bara några uppmuntrande ord det

37:09slags ord som uttalas i ett stridslarm

37:12omöjliga att urskilja men

37:15förtroendeingivande bara genom att de

37:18yttras så tonade storebrors ansikte bort

37:21på nytt och istället trädde partiets tre

37:24slagord fram i kraftiga Ver saler krig

37:29är Fred Frihet är slaveri

37:34okunnighet är

37:37styrka

37:38men storebrors ansikte tycktes dröja

37:42kvar på skärmen i flera sekunder som om

37:44det intryck det hade gjort på allas ögon

37:47var allt för levande för att strax

37:50försvinna den lilla gulgrå håriga hade

37:53kastat sig framstupa över stolsryggen

37:55framför sig med darrande röst mumlade

37:58hon något som lät som min frälsare och

38:02sträckte armarna mot skärmen så begrov

38:05hon ansiktet i händerna det var tydligt

38:08att hon

38:09bad just då brast alla människorna i

38:13salen ut i ett lågt långsamt rytmiskt

38:16mässande

38:18SB

38:19SB

38:21SB i ständig upprepning mycket långsamt

38:25med ett långt uppehåll mellan s och B

38:30ett tungt mummel som hade en egendomligt

38:33vild Klang så att man kunde tycka sig

38:36höra stampande nakna fötter och dunkande

38:40trummor bakom det det höll på i nästan

38:43en halv minut det var ett slags omkväde

38:46som ofta brukades i stunder av

38:49överväldigande

38:51rörelse delvis var det ett slags

38:53hyllningssång till storebrors vishet och

38:56majestet

38:58men i ännu högre grad var det en

39:00självhypnos handling ett avsiktligt

39:06förkväll

39:08Winston kände en kyla i magen under två

39:12minuters hatet kunde han inte låta bli

39:15att ta del i det allmänna delir men

39:19detta undermänsklig mässande

39:22SB

39:24SB brukade Inge honom Fasa

39:28naturligtvis mässade han med alla andra

39:31det var omöjligt att göra annat att

39:33koppla av känslorna att behärska sitt

39:37ansikte att göra vad alla andra gjorde

39:40var instinktiva

39:42reaktioner men under ett par sekunder

39:45dess för innan kunde möjligen uttrycket

39:48i hans ögon förråda honom och det var

39:51precis i det ögonblicket som det

39:54betydelsefulla hände om det nu verkligen

39:59hände helt i förbigående fångade han

40:02O'Brien blick O'Brien hade rest sig Han

40:06hade tagit av sig glasögonen och satte

40:09just tillbaka dem på näsan med sin

40:11karakteristiska

40:12åtbörd men under bråkdelen av en sekund

40:16mötte Deras blickar varan och under lika

40:20lång tid visste Winston Ja han visste

40:24att O'Brien tänkte detsamma som som han

40:27själv omisskännlig en hade ett budskap

40:32växlat Det var som om bådas huvuden

40:35öppnats och tankarna strömmat över Från

40:38det ena till det andra via ögonen Jag

40:42håller med dig tycktes O'Brien säga

40:45honom jag vet precis hur du känner det

40:48Jag vet allt om ditt förakt ditt hat din

40:50avsmak men varad lugn Jag står på din

40:54sida och så var blixt av insikt förbi

40:58och o'briens uppsyn var lika

41:01ogenomtränglig som alla

41:04andras det var det hela och han var

41:07redan osäker på om det alls hade hänt

41:10såna händelser fick aldrig någon

41:13uppföljning allt De åstadkom var att

41:16hålla liv i hans tro eller förhoppning

41:20att det fanns andra utom han själv som

41:22var fiender till

41:24partiet kanske var ryktena om utbredda

41:28underjordiska konspirationer Sanna trots

41:31allt kanske existerade broderskapet

41:35verkligen trots de ständiga

41:37arresteringar och bekännelser och

41:40avrättningarna var det omöjligt att

41:43säkert veta om inte broderskapet helt

41:46enkelt var en myt ibland trodde han det

41:49ibland inte det fanns inga bevis bara

41:52flyktiga glimtar som kunde betyda

41:54någonting eller ingenting

41:57en bit av något samtal man hörde ett

42:01otydligt klotter på en toalettvägg en

42:04gång till och med då två obekanta mötte

42:08varann en liten åtbörd med handen som

42:11hade sett ut som en igenkänningssignal

42:13det var idel gissningar högst sannolikt

42:18hade han inbillat sig alltsammans Han

42:21hade gått tillbaka till sitt bå utan att

42:23se på o en gång till Det var knappt att

42:26han ens tänk på möjligheten att följa

42:28upp deras ögonblicks kontakt det skulle

42:32vara ofattbart farligt ens om man hade

42:35vetat hur han skulle bära sig åt under

42:38en sekund två sekunder hade de växlat en

42:42mångtydig blick och det var det hela men

42:46också Det var en minnesvärd händelse i

42:49den tillbommad ensamhet där man var

42:52tvungen att leva Winston tog sig samman

42:56och rättade på sig Han släppte fram en

42:58rapning ginen gav honom bubblor i magen

43:02Han tittade på boksidan igen han

43:05upptäckte att medan han hade suttit i

43:07sin ofrivilliga dagdröm hade han skrivit

43:10på samma gång liksom Automatiskt och det

43:14var inte med samma gnetig klumpiga

43:16handstil som förut Hans penna hade

43:19glidit vällustigt över det glatta

43:22pappret i stora prydliga tryckbokstäver

43:27ner med storebror ner med storebror ner

43:32med storebror ner med storebror ner med

43:38storebror stod där om och om igen över

43:41en halv

43:43sida Han kunde inte annat än känna en

43:45ilning av skräck det var absurt eftersom

43:49det inte var farligare att skriva just

43:51de orden än överhuvudtaget har börjat på

43:53dagboken men ett ögonblick var han

43:56frestad att riva ut de besudlade sidorna

43:58och låta bli hela

44:00företaget men han gjorde inte det för

44:04han visste att det var gagnlös vare sig

44:07han skrev ner med storebror eller lätt

44:11bli att skriva det så gjorde det ingen

44:13skillnad tankepolisen skulle få tag i

44:17honom i alla fall han hade begått skulle

44:21i varje fall redan ha begått det också

44:24Om man aldrig gripit till pennan det

44:27fundamentala brott som i sig innehöll

44:30alla

44:32andra krimtänk kallades Det krimtänk var

44:37ingenting som kunde döljas för alltid

44:40någon tid kunde man hålla sig undan till

44:42och med i åratal Men förr eller senare

44:46var det säkert att man blev fast det var

44:49alltid nattetid

44:51arresteringar skedde oföränderligt om

44:54nätterna Att plötsligt ryckas UR s

44:57en hård hand som ruskade ens Axel

45:00lamporna som lyste en i ögonen kretsen

45:03av hårda ansikten kring sängen i de

45:06allra flesta Fallen förekom ingen

45:08rättegång Inget meddelande om

45:11arresteringen folk helt enkelt försvann

45:15alltid nattetid ens namn avlägsnades ur

45:20Folkbokföringen varje anteckning som

45:22fanns om allt man någonsin hade uträttat

45:25blev

45:26ens forna existens förnekades och

45:30glömdes sen man var avskaffad

45:34utplånad vaporiserad var det brukliga

45:38uttrycket ett ögonblick greps han av ett

45:41slags hysteri han började klottra

45:44hastigt och slarvigt de skjuter mig Det

45:48gör detsamma de skjuter mig med

45:50nackskott det gör detsamma ner med

45:53storebror de skjuter alltid nackskott de

45:56gör samma ner med

45:59storebror han lutade sig bakåt i stolen

46:02en smula skamsen och la bort pennan

46:05nästa ögonblick ryckte han häftigt till

46:08det knackade på

46:10dörren

46:12redan han satt tyst som en mus och

46:15hoppades förgäves på att den som hade

46:17knackat skulle gå sin väg efter första

46:20försöket men nej det kom en knackning

46:23till det allra värsta vore nu att sö

46:27hans hjärta dunkade som en trumma men

46:31hans ansikte var av lång övning

46:34antagligen

46:35uttryckslöst han steg upp och gick tungt

46:38och trögt till

46:42dörren kapitel

46:45två på samma gång Winston tog i dörrvred

46:49såg han att han hade lämnat dagboken

46:52uppslagen på bordet ner med storebror

46:56stod där tydligt och klart med bokstäver

46:59som nästan gick att läsa tvärs över hela

47:01rummet Det var ofattbart enfaldigt att

47:05ha lämnat den så men han märkte att han

47:08inte ens mitt i paniken hade velat

47:10plumpa ner det Lena pappret med att slå

47:12igen boken då bläcket var vått Han drog

47:17efter andan och öppnade

47:19omedelbart strömmade en varm våg av

47:23lättnad igenom honom där stod en med

47:27färglöst och förtryckt utseende med

47:29okammat hår och fårat

47:32ansikte Jo kamrat började hon med trist

47:36och gnällig röst Jag tyckte väl att jag

47:38hörde dig komma hem Skulle du kunna

47:40komma ett tag och titta på vår vask i

47:41köket Det är stopp i den Å det var fru

47:46Parsons en grannhus på samma

47:49våning fru var ett ord som partiet inte

47:53såg med riktigt blida ögon kamrat V alla

47:57borde kalla varan men för Somliga

47:59kvinnor använde man det

48:02instinktivt H var i 30-års åldern men

48:05såg betydligt äldre ut Man fick ett

48:08intryck av att hon var dammig i

48:10ansiktsrynkor

48:12Winston följde med henne bort i

48:14korridoren dessa

48:18amatörregler en återkommande

48:21irritament segelhuset lägenheter var

48:24gamla från år 1930 så och höll på att

48:27förfalla rappning flagnad ständigt av

48:31tak och väggar rören sprack varje gång

48:34kylan blev för stark taket läckte varje

48:37gång Det snöade värmeledning fungerade

48:40vanligen för halv Maskin då den inte var

48:42helt avstängd av sparsamhet skäl såna

48:46reparationer man inte själv kunde klara

48:48av måste godkännas av fjärran kommittéer

48:52som kunde fördröja till och med lagning

48:54av en trasig fönsterruta med ett par år

48:58eh bara för att Tom inte är hemma

49:01förstås sa fru Parsons

49:04vakt den Parsa lägenheten var större än

49:08winstons och lortig på ett annat sätt

49:11allting såg medfaret och hoptryckt ut

49:15som om det nyss hade varit något stort

49:17och hänsynslöst djur på besök

49:20sportredskap hockeyklubb och Boks

49:23handskar en sprucken fotboll ett par

49:25avig enda solkiga shorts låg spridda på

49:29golvet och på bordet en röra av disk och

49:32diverse skrivböcker med hundöron på

49:35väggarna satt

49:36ungdomsförbundets och spionernas röda

49:39standar och en storebrorsa fish i full

49:43skala i lägenheten Fanns den vanliga

49:46lukten av kokt kå som var gemensam för

49:49hela huset men den var uppblandad med

49:52den fränare stanken av svett som det man

49:57vid första andetaget fasten Det var

49:59svårt att förklara tillhörde någon för

50:02tillfället frånvarande

50:04person i ett annat rum var det någon som

50:07med hjälp av en kam och en bit

50:09toalettpapper försökte spela med i

50:12marsch musiken som teleskärm fortfarande

50:14sände ut Det är barnen sa fru Parson och

50:19tittade till hälften oroligt mot dörren

50:22De har inte varit ute idag Och då

50:24förståss hon hade för vana att avbryta

50:28sig mitt i sina

50:30meningar köksvasken var så gott som

50:32bredd av grönaktigt smutsvatten som

50:35luktade kå värre än någonsin Winston la

50:39sig på knä och tittade på avloppsrörets

50:42vattenlås han avskydde att arbeta med

50:45händerna och han avskydde att böja sig

50:47framstupa vilket alltid brukade föra med

50:51sig en hostattack FR Parsons tittade

50:54obeslutsamt på

50:57förstås om Tom var hemma så fick han det

51:00strax i ordning sa hon han älskar allt

51:04sånt där där han är rysligt händig av

51:06sig Tom Parsons var en av winstons

51:10arbetskamrater på sanningsministeriet

51:12det var en fetlagd men rörlig Kar

51:16förlamande enfaldig ett paket av

51:19imbecilla

51:21entusiasmera dessa totalt tvivel FRA

51:24hängivna arbets trälar som bildade

51:28grunden för partiets stabilitet i till

51:31och med högre grad än tankepolisen

51:34vid nyss fyllda 35 hade han motvilligt

51:38avpol terat ur

51:40Ungdomsförbundet och innan han fick

51:42inträde där hade han lyckats hänga kvar

51:45i spionerna ett helt år utöver

51:49åldersgränsen i ministeriet hade han

51:52någon underordnad befattning som inte

51:54krävde intelligens men däremot var han

51:57en av de tongivande i idrottskommun

52:08demonstrationer Spark anjer och

52:10frivilliga aktiviteter i

52:12allmänhet Han brukade med stillsam

52:15stolthet upplysa om mellan

52:18pipblåsarvägen

52:26en överväldigande svettlukt ett slags

52:29omedvetet vittnesbörd om det strävsamma

52:32i hans liv följde honom vart han kom och

52:35dröjde till och med kvar när han hade

52:38gått Har ni en skiftnyckel frågade

52:42Winston och petade på vattenlåset

52:44smutter en skiftnyckel sa fru Parson som

52:49mste omedelbart all ryggrad Jag vet inte

52:52Nej kanske att

52:55barnen stampande kängor och ännu en

52:58trumpetstöt på kammen stormade barnen in

53:01i vardagsrummet fru Parsons kom med

53:04skiftnyckeln Winston tappade ur vattnet

53:07och petade äcklar ut hårtussen som hade

53:09satt stopp i röret han skölde fingrarna

53:12som gtt och gick i kranens kalla vatten

53:15och gick tillbaka in i rummet

53:17bredvid Upp med händerna hojtade en

53:20brutal röst en busak dett vacker

53:24nioåring hade dykt upp bakom bordet och

53:26siktade på honom med en leksaksautomat

53:29pistol och hans lillasyster som var ett

53:32par år yngre gjorde detsamma med en

53:34träbit båda två var krädda i spion

53:38uniform blå shorts grå skjorta och röd

53:41halsduk Winston lyfte händerna över

53:44huvudet men med en obehaglig känsla på

53:48grund av pojkens illvilliga uppsyn av

53:51att det inte var lek helt och

53:55hållet du är frare skrek Pojken Du är

53:59krimtänk Du är en spion från eurasien

54:03Jag ska skjuta dig Jag ska vaporisera

54:05dig Jag ska skicka dig till saltgruvorna

54:09mens skuttade båda två omkring honom och

54:11skrek förrädare och krimtänk den lilla

54:16flickan härmade broderns alla rörelser

54:18det var på något vis lite skrämmande som

54:21krumsprång av tigerungar som snart ska

54:24bli vuxna rovdjur

54:27det fanns ett slags beräknande

54:29brutalitet i pojkens blick en alldeles

54:32uppenbar lust att slå eller sparka till

54:35Winston och en medvetenhet om att han

54:38var nästan tillräckligt gammal för att

54:41kunna göra

54:42det verkligt bra att han inte hade en

54:45riktig pistol tänkte Winston fru carsons

54:50tittade nervöst ömsom på barnen Öms som

54:53på

54:53Winston Det var bättre belyst i

54:56vardagsrummet och han observerade med

54:58intresse att hon faktiskt var dammig i

55:02ansiktsrynkor

55:04de blir alltid så bullriga sa hon de är

55:09besvikna över att de inte fick gå och

55:11titta på hängningen det är bara det jag

55:14hinner inte gå dit med dem och Tom

55:16hinner inte hem från jobbet i tid Varför

55:20får vi inte gå på hängningen vrålade

55:23pojken med sin starka röst Vi vill gå på

55:25hängningen Vi vill gå på hängningen

55:28mässade flickan och skuttade

55:31vidare en del eurasiska fångar och

55:34krigsförbrytare skulle hängas i parken

55:37ikväll kom Winston ihåg sånt hände

55:40ungefär en gång i månaden och var ett

55:42omtyckt folknöje barn brukar alltid

55:46tjata om att få gå och se på han sa gö

55:50till fru Parsons och gick sin väg men

55:53han hade knappt tagit sex steg i

55:55korridoren för någonting träffade honom

55:57i nacken med intensiv smärta Det var som

56:01att bli stucken med glödgad järntråd han

56:05snurrade runt och han Nätt och jämnt se

56:07fru Parsons släpa in sin son genom

56:10dörren Pojken stack just en slangbella i

56:13fickan

56:15goldstein köd Pojken innan dörren

56:20stängdes men det största intrycket på

56:23Winston gjorde den hjälplösa rädsla i

56:26kvinnans grådaskiga

56:30ansikte hemma i lägenheten gick han

56:33hastigt förbi teleskärm och satte sig

56:35vid bordet igen medan han fortfarande

56:38gned sig i nacken musiken från teleskärm

56:41hade upphört istället var det en

56:44korthugget militärisk röst som med ett

56:47slags brutalt välbehag läste en

56:50beskrivning av beväpningen på den nya

56:53flytande fästning som nyss hade Frank

56:57någonstans mellan Island och

57:01Färöarna med de barnen tänkte han måste

57:05den Arma kvinnan ha ett fasansfullt liv

57:08ännu ett år eller två och de skulle

57:12iakta henne dygnet runt på jakt efter

57:16symptom på bristande renlärighet

57:19nu för tiden var så gott som alla barn

57:23förfärliga det värsta av allt var att

57:26organisationer som spionerna

57:28systematiskt höll på att förvandla dem

57:31till origa små vildar utan att framkalla

57:35den minsta Tendens hos dem att sätta sig

57:37upp mot partid disciplinen tvärtom

57:40dyrkade de partiet och allt som hade med

57:43det att göra sångerna processerna

57:46fanorna fotvandring exercisen med gevärs

57:49trappor slagord vrålet storebrors

57:53tillbedjan alltsammans var en härlig lek

57:57för dem all deras vilset riktades utåt

58:03mot statens fiender mot utlänningar

58:06förrädare sabotörer krimtänk det var

58:10närmast normalt att personer över 30 år

58:13var rädda för sina egna barn och det är

58:17med själ för det gick knappt en vecka

58:20utan att det stod i times om hur någon

58:22liten

58:24tjuvlyssnade barn

58:26var den vanliga benämningen hade hört

58:29någonting komprometterande och angett

58:31sina föräldrar för tankepolisen

58:35svedan efter

58:37slangbågen hade bävat ut Han tog

58:41halvhjärtat pennan i hand och undrade om

58:43han kunde hitta på något mer att skriva

58:45i

58:47dagboken plötsligt kom O'Brien på nytt i

58:50hans

58:52tankar för flera år se hur många Det

58:56måste vara sju år sen hade han en gång

58:59drömt att han gick genom ett kolmörkt

59:03rum och någon som satt på sidan om honom

59:06där inne hade sagt när han gick förbi vi

59:10ska träffas där det inget mörker Finns

59:13det SAS alldeles stillsamt nästan i

59:17förbigående som ett konstaterande inte

59:20en befallning Han hade gått vidare utan

59:23att stanna det underliga var att just då

59:27i drömmen hade orden inte gjort något

59:29särskilt intryck på honom Det var först

59:32senare och småningom som det tycktes få

59:36någon vikt Han kunde inte längre erinra

59:39sig om det var före eller efter drömmen

59:42som han första gången hade sett O'Brien

59:45inte heller mindes han när han första

59:47gången hade identifierat rösten som

59:50tillhörande

59:51O'Brien men identifikationen var gjord

59:54det var obri som hade tilltalat honom ur

59:59mörkret Winston hade aldrig kunnat känna

1:00:02sig säker inte ens efter blick växlingen

1:00:05i morse var det möjligt att veta om

1:00:08O'Brien var vän eller fiende och det

1:00:12tycktes inte ens spela någon större roll

1:00:15Det fanns ett samförstånd mellan dem en

1:00:18föreningslära

1:00:26där det inget mörker finns hade han sagt

1:00:29Winston visste inte vad det betyde bara

1:00:32att det skulle komma att slå in på ett

1:00:35eller annat

1:00:37sätt rösten från teleskärm tystnade en

1:00:41trumpetfanfar klar och vacker flöt in i

1:00:44den unkna luften rösten fortsatte

1:00:48skrällig

1:00:49givakt var goda och givakt alla just nu

1:00:54har vi fått ett nyhetstelegram

1:00:56från Malabar fronten våra styrkor i

1:00:59Sydindien har hemfört en lysande segel

1:01:02Jag har fullmakt att säga att den

1:01:04operation vi nu ska rapportera om mycket

1:01:06väl kan betyda att kriget närmar sig

1:01:08sitt slutskede Här har vi telegrammet

1:01:12det kommer dåliga nyheter tänkte Winston

1:01:16och mycket riktigt efter en blodig

1:01:19beskrivning av hur den eurasisk armé

1:01:22förintat med häpnadsväckande döds och

1:01:25Fång siffror följde ett tillkännagivande

1:01:28att

1:01:29chokladrån och med nästa vecka var

1:01:32nedsatt från 30 g till

1:01:3520 Winston rapade en gång till ginen

1:01:41började förflyktigas och efterlämnade en

1:01:44känsla av urblåst thet teles skärmen

1:01:48började kanske för att fira segeln

1:01:51kanske för att dränka minnet av den

1:01:53försvunna chokladen D fram

1:01:57Oceanien allt för dig man förväntades

1:02:01ställa sig i vakt

1:02:03emel tid var han osynlig där han just nu

1:02:06befann sig

1:02:09Oceanien allt för dig följdes av lättare

1:02:12musik Winston gick fram till fönstret

1:02:16med ryggen mot teleskärm

1:02:18vädret var fortfarande kallt och klart

1:02:21någonstans långt borta kreverade en

1:02:24raketbombar

1:02:25med ett dovt ekande Muller för

1:02:29närvarande föll 2030 av dem över London

1:02:33Varje vecka nere på gatan flaxade den

1:02:37rivna fischen för vinden och ordet Eng

1:02:41SOS dök upp och försvann ryckvis

1:02:45OS engsoss heliga

1:02:49principer nyspråk

1:02:52dubbeltänk det förflutnas för

1:02:57förändringsbar

1:02:59hetet han kände det som om han irrat i

1:03:03havsbottnen skogar vils i en monstruös

1:03:06värld där han själv var ett monstrum han

1:03:10var ensam det förflutna var dött

1:03:13framtiden var omöjlig att föreställa sig

1:03:16hur kunde han vara säker på att ens

1:03:19någon enda nu levande människa stod på

1:03:22hans sida och hur kunde han att inte

1:03:26partiets maktställning skulle Bestå för

1:03:30alltid till svar fick han på nytt om tre

1:03:34slagorden på sanningsministeriet vita

1:03:36vägg för ögonen krig är Fred Frihet är

1:03:41slaveri okunnighet är

1:03:44styrka Han tog upp en 25 centar du fick

1:03:48han också där stod samma slagord

1:03:51präglade med små tydliga bokstäver och

1:03:54på frånsidan hade slanten storebrors

1:03:57huvud till och med

1:04:04myntbonus slag på banderoller på plakat

1:04:07och på cigarettpaketen

1:04:09överallt ständigt ögonen som iak tog en

1:04:12och rösten som omvärld en antingen man

1:04:15sov eller var vaken arbetade eller åt

1:04:18inomhus eller utomhus i badkaret eller i

1:04:21säng Det gick inte att slippa ingenting

1:04:26tillhörde en själv utom de få

1:04:29kubikcentimeter man hade innan för

1:04:32hjärnskålen

1:04:36solen hade flyttat sig och sannings

1:04:39ministeriets tusen fönster som nu var

1:04:42obst såg hotfulla ut som skottgluggar i

1:04:46en fästning modet sjönk i hans hjärta

1:04:49inför den väldiga

1:04:52pyramiden den var allt för mäktig den

1:04:55kunde inte stormas tusen raketbombar

1:05:00den Han undrade på nytt vem han skrev

1:05:04dagboken för för framtiden för det

1:05:07förflutna för någon kanske helt

1:05:10inbillad tidsålder och framför honom

1:05:14själv väntade inte död utan

1:05:19förintelse dagboken skulle förvandlas

1:05:22till Aska och han själv till rök och ång

1:05:26endast tankepolisen skulle läsa vad han

1:05:29hade skrivit innan de ströck ut det ur

1:05:31tillvaron och ur mänskligt

1:05:35minne Hur kunde man vädja till framtiden

1:05:39när inte minsta spår av en själv inte

1:05:42ens ett anonymt ord nedklottrat på en

1:05:45papperslapp kunde överleva

1:05:49fysiskt teles skärmen slog 14 om t

1:05:52minuter måste han iväg 14 30 skulle han

1:05:56vara tillbaka på

1:05:58jobbet egendomligt nog tycktes timslag

1:06:01ha gett honom nytt mod han var ett

1:06:04ensamt spöke som uttalade en Sanning som

1:06:07ingen någonsin skulle höra men så länge

1:06:11han uttalade den fanns där på något

1:06:14dunkelt vis en obruten kontinuitet det

1:06:18var inte genom att göra sig hörd utan

1:06:21att genom att bevara förnuftet som han

1:06:24förde mänsklighet arv vidare han gick

1:06:28tillbaka till bordet doppade Pennan och

1:06:32skrev till framtiden eller det förflutna

1:06:36till en tid och tanken är fri då

1:06:39människor är olika varandra och inte

1:06:42lever ensamma till en tid och sanningen

1:06:45finns till och det som är gjort inte kan

1:06:48göras ogjort från likriktning tidsålder

1:06:52från ensamhetens tidsålder från

1:06:55storebrors tidsålder från dubbelt

1:06:59tänkandets tidsålder med

1:07:03hälsning han var redan död tänkte han

1:07:08han tyckte att det var först nu när han

1:07:10hade börjat kunna formulera sina tankar

1:07:13som han tog det avgörande

1:07:16steget varje handling innefattar sina

1:07:20konsekvenser i sig själv han

1:07:24skrev krimtänk leder inte till döden

1:07:28krimtänk

1:07:30är

1:07:33döden när han nu hade erkänt för sig

1:07:36själv att han var död blev det viktigt

1:07:39att hålla sig vid liv så länge som

1:07:41möjligt han hade bläckfläckar på två av

1:07:44högra Handens fingrar det var precis den

1:07:47sortens detalj som kunde förråda en

1:07:49någon nitisk snok på ministeriet

1:07:52sannolikt en kvinna någon i stil med den

1:07:55lilla gulgrå håriga eller den mörka

1:07:58flickan från Roman avdelningen kunde

1:08:01börja undra varför han hade sysslat med

1:08:03att skriva under lunch immen varför han

1:08:06hade använt en gammaldags penna vad han

1:08:10kunde ha skrivit och sen ge en vink till

1:08:13lämplig instans Han gick till badrummet

1:08:17och skurade noga bort bläcket med en

1:08:19sträva mörkbruna tvålen som raspade som

1:08:21sandpapper och därför lämpade sig bra

1:08:24för enda målet Han la undan dagboken i

1:08:28lådan Det var helt lönlöst att försöka

1:08:31gömma den men han kunde åtminstone få

1:08:34reda på om dess existens hade blivit

1:08:37upptäckt eller inte ett hårstrå tvärs

1:08:41över sidornas underkant var alltför

1:08:43påfallande

1:08:44med en fingertopp tog han upp ett

1:08:47vitaktigt lättingen digt dammkorn och

1:08:50placerade på ett hörn av permen där det

1:08:53säkert skulle skakas av om någon

1:08:56flyttade på

1:09:00boken kapitel

1:09:02tre

1:09:04Winston drömde om sin

1:09:06mamma han trodde att han hade varit tio

1:09:10eller 11 år då hans mor försvann hon var

1:09:13en lång statuarisk rätt tystlåten dam

1:09:16med långsamt sätt och praktfullt blondt

1:09:19hår sin far mindes han mera obestämt som

1:09:22mörk och mager alltid prydligt klädd i

1:09:25mörk kostym

1:09:28Winstone kom särskilt ihåg Faderns

1:09:30mycket tunna skosulor och med

1:09:34glasögon båda föräldrarna måste

1:09:36uppenbarligen ha uppslukat i en av

1:09:3950-talets första stora

1:09:43utrensningar just nu satt hans mor

1:09:46någonstans djupt nere under honom med

1:09:48hans yngre syster i famnen han kom

1:09:51överhuvudtaget inte ihåg sin syster

1:09:54annat än en liten klen bebi alltid tyst

1:09:59med stora vaksamma ögon nu såg de båda

1:10:03två upp mot honom de satt någonstans

1:10:06djupt under marken till exempel nere i

1:10:09en brunn eller en mycket djup grav men

1:10:13också stället där De satt befann sig

1:10:15vara på väg neråt De satt i salongen på

1:10:19ett sjunkande fartyg och såg upp mot

1:10:22honom genom det mörknande vattnet

1:10:26det fanns luft kvar i salongen De kunde

1:10:29fortfarande se honom och han om men de

1:10:32sjönk oupphörligt ner ner i det gröna

1:10:35djupet som strax skulle dölja dem för

1:10:38alltid han befann sig ute i ljus och

1:10:41luft medan de söks ner i döden och De

1:10:45befann sig där nere därför att han var

1:10:48här uppe det visste han och det visste

1:10:52de och han kunde se denna medvetenhet i

1:10:56deras ansikten det fanns inga

1:10:59förebråelser var sig i deras ansikten

1:11:01eller deras hjärtan endast vetskapen att

1:11:05de måste dö för att han skulle kunna

1:11:08leva och att detta hörde till tingens

1:11:12oundvikliga

1:11:14ordning Han kunde inte minnas vad som

1:11:17hade hänt men i drömmen visste han att

1:11:20hans mors och systers liv på något vis

1:11:23hade offrats för hans eget Det var en

1:11:27dröm av den typ som bevarar en

1:11:30karakteristisk drömmil men som är en

1:11:33fortsättning på den drömmande tankeliv

1:11:36så att man blir medveten om fakta och

1:11:39infall som fortfarande ter sig nya och

1:11:41värdefulla sen man har vaknat vad som nu

1:11:44med ens slog Winston var att hans mors

1:11:47död för Borta 30 år s hade varit tragisk

1:11:50och sorglig på ett sätt som inte längre

1:11:53var möjligt

1:11:55tragedi insåg han hörde ihop med den

1:11:58forna tiden med en tid då enskildhet

1:12:02kärlek och vänskap ännu existerade och

1:12:05då medlemmarna av en familj stödde varan

1:12:09utan att behöva veta varför minnet av

1:12:12modern var hjärtslitande därför att hon

1:12:15hade älskat honom när hon dog då han var

1:12:18allt för ung och egoistisk för att älska

1:12:21henne tillbaka och för att hon på något

1:12:23vis han Mines inte hur hade offrat sig

1:12:27för ett

1:12:33lojalitetsbonus

1:12:48och sin systers stora ögon som såg upp

1:12:52mot honom genom det gröna vattnet där de

1:12:55sjönk fortfarande på hundratals famnars

1:13:00djup med ens stod han på tät spänstig

1:13:05Gräsmark en sommarkväll när sneda

1:13:08solstrålar förgyllde marken landskapet

1:13:12framför honom återkom så ofta i hans

1:13:14drömmar att han inte längre visste

1:13:16säkert om man hade sett den någon gång i

1:13:19verkligheten eller inte när han var

1:13:22vaken kallade han det Gyllen landet

1:13:26Det var en gammal

1:13:30kaninge tvärs över och här och där en

1:13:34mullvadshög bakom den ojämna Häcken på

1:13:37andra sidan Ängen gungade almarnas

1:13:39grenar helt sakta för vinden bara så

1:13:42mycket att Löven rördes i täta flockar

1:13:45som kvinnohår någonstans i närheten fast

1:13:49en utom synhåll rann en klar långsam å

1:13:53med ett mört stim i höljor under

1:13:58pilarna Den mörkhåriga flickan kom

1:14:01gående mot honom över

1:14:04ängen liksom i en enda åtbörd ryckte hon

1:14:08av sig kläderna och slängde dem frakttåg

1:14:10sidan hennes kropp var vit och slät men

1:14:14den väckte inget begär hos honom han

1:14:17faktiskt knappt såg på den vad som just

1:14:20då betog honom var beundran för en gä

1:14:23varmed hon kastade av av sig kläderna

1:14:26hela dess graciösa likgiltighet tycktes

1:14:29utplåna en hel kultur ett helt

1:14:33tankesystem som om storebror och partiet

1:14:36och tankepolisen kunde sopas bort och

1:14:39försvinna med en enda strålande

1:14:43armrörelse också Det var en åtbörd från

1:14:46den forna

1:14:48tiden Winston vaknade med ordet

1:14:52Shakespeare på läpparna

1:14:55teleskärm utsände en öronbedövande

1:14:58vissling som fortgick på samma ton i en

1:15:01halv minut Klockan var

1:15:040715 uppstignings dags för byråar betare

1:15:08Winston krängde sig ur sängen naken för

1:15:13yttre partimedlemmar fick inte mer än

1:15:163000 klädkupp per år och ett par pyjamas

1:15:20drog 600 och grep en solkig undertröja

1:15:24och ett par som låg på en stol fysik

1:15:28ycket skulle börja om tre minuter i

1:15:32nästa ögonblick VK han sig dubbel av ett

1:15:34häftigt hostanfall som han nästan alltid

1:15:36brukade få kort efter det han vaknade

1:15:39det tömde Hans lungor så fullständigt

1:15:42att han fick andan tillbaka bara genom

1:15:44att lägga sig på rygg och flämta djupt

1:15:47några gånger Hans vener hade pöst upp av

1:15:50hostan och bensår började klia

1:15:55grupp 3040 gläfs en gäll kvinnoröst

1:15:59grupp 3040 på era platser Varsågoda 30

1:16:03till

1:16:0440-åringar Winston sträckte upp sig i

1:16:07vakt framför teleskärm på vilken bild

1:16:10den redan döck upp av en tämligen

1:16:12ungdomlig kvinna mager men muskulös

1:16:15klädd i

1:16:16gymnastikdräkt armar Böj och sträck

1:16:19kommenderade hon snärtigt följ min takt

1:16:22ett två tre 4y ett två tre fy rappare

1:16:27ska det gå kamrater ett två tre fy ett

1:16:31två tre

1:16:33fy smärtan av hostanfall hade inte helt

1:16:36och hållet förjaga intrycket av drömmen

1:16:39ur winstons tankar och rytmen i övningen

1:16:42återställde det i någon mån allt medan

1:16:46han mekaniskt pumpade fram och tillbaka

1:16:48med armarna med en uppsyn av sammanbiten

1:16:52Fröjd som ansågs passande under fysik

1:16:56rket ansträngde han sig att tänka sig

1:16:59bakåt in i sin tidiga barndoms dunkel

1:17:03det var ytterst svårt bortom slutet av

1:17:0750-talet var allting suddigt när det

1:17:10inte fanns några yttre hållpunkter att

1:17:12hänvisa till tappade till och med ens

1:17:15eget liv sina

1:17:17konturer man erinrade sig stora

1:17:20tilldragelser som Med största

1:17:22sannolikhet aldrig hade inträffat man

1:17:25mindes

1:17:35händelsedetektering

1:17:37allting hade varit annorlunda då Till

1:17:40och med en del länders namn och deras

1:17:43kartbilder hade varit

1:17:45annorlunda flygbas ett till exempel

1:17:47hette inte alls så på den tiden den

1:17:50hette England eller Storbritannien om

1:17:53också London alltid hade hetat London

1:17:55det var han ganska säker på Winston

1:17:59kunde inte bestämt erinra sig någon tid

1:18:01när hans land inte hade fört krig men

1:18:04det var uppenbart att det hade funnits

1:18:07en ganska lång mellanperiod av Fred när

1:18:09han var barn därför att ett av hans

1:18:12tidigaste minnen var av en flygräd som

1:18:15tycktes överraska alla kanske var det

1:18:18den gången atombomben fälldes över

1:18:21Colchester han kom ingenting ihåg av

1:18:25själva flyganfall Men Han mindes Faderns

1:18:28hand som kramade hans egen medan De

1:18:31skyndade ner ner ner någonstans djupt

1:18:34under jorden kretsande ut för en

1:18:37spiraltrappa som Klang under hans fötter

1:18:40och som till slut gjorde de så trötta

1:18:42att han började gnälla och de måste

1:18:45stanna och vila hans mor följde efter

1:18:48långt bakom de på sitt långsamma drömska

1:18:50sätt hon bar på hans lillasyster eller

1:18:54kanske var det bara ett

1:19:12filtklädd på metallbitar i våningar

1:19:15ovanför varann Winston och hans

1:19:18föräldrar hittade sig en plats på golvet

1:19:21och i deras närhet satt en gubbe och en

1:19:23gumma bvi varan på på en kjb gubben var

1:19:27klädd i prydlig mörk kostym och hade en

1:19:29svart tygkeps som satt i nacken och

1:19:32Blottade Hans mycket vita hår Han var

1:19:35högröd i ansiktet och ögonen var blå och

1:19:39fulla Med tårar han stank gin den liksom

1:19:43ångade ur huden på honom istället för

1:19:46svett och man kunde ha tänkt sig att

1:19:49tårarna som rann ur hans ögon var ren

1:19:52gin men också om han var var en smula

1:19:55full ledan av någon sorts sorg som var

1:19:58äkta och

1:19:59ädlig Winston fattade på sitt barnsliga

1:20:03vis att någonting förfärligt nyss hade

1:20:05hänt någonting som aldrig kunde förlåtas

1:20:09och aldrig göras gott igen Han tyckte

1:20:12sig också förstå vad det var någon som

1:20:16gubben höll av kanske en liten

1:20:18dotterdotter hade blivit dödad gubben

1:20:22upprepade ideligen med några minuter

1:20:25emellan Vi skulle aldrig ha litat på dem

1:20:29sa jag inte det ma det här är följen av

1:20:33och lita på dem vad har jag alltid sagt

1:20:36vi skulle aldrig ha litat på de

1:20:40skitar Men vilka skitar de inte borde ha

1:20:43litat på kunde Winston inte längre

1:20:47minnas sen den tiden ungefär hade kriget

1:20:51fortsatt bokstavligen utan avbrott även

1:20:54om det noga taget inte alltid hade varit

1:20:58samma krig under flera månader i hans

1:21:00barndom hade det förekommit förvirrade

1:21:03gatustrider i själva London och av några

1:21:07av dem hade han mycket livliga minnen

1:21:10men att reda ut hela periodens historia

1:21:13att säga vem som krigade mot Vem vid

1:21:15någon bestämd tid skulle ha varit totalt

1:21:17omöjligt eftersom det inte fanns något

1:21:20skrivet vittnesbörd och ingen någonsin

1:21:22sa något om något annat politiskt

1:21:25mönster än det närvarande just nu till

1:21:29exempel året

1:21:311984 om det nu var

1:21:341984 förde Oceanien krig mot eurasien

1:21:38och var allierat med ostasien

1:21:41varken offentligt eller privat erkände

1:21:44någon någonsin att de tre makterna

1:21:47någonsin skulle ha varit grupperade

1:21:49annorlunda i själva verket visste

1:21:53Winston gott att det var bara fyra år se

1:21:56Oceanien hade krigat mot ostasien i

1:21:59Förbund med

1:22:01eurasien men det var helt enkelt en

1:22:03smula smyg kunskap som han råkade äga

1:22:06därför att han inte hade sitt minne

1:22:08under tillfredsställande

1:22:12kontroll officiellt hade något byte av

1:22:15bundsförvant aldrig skett Oceanien var i

1:22:18krig med eurasien alltså hade Oceanen

1:22:22alltid varit i krig med eurasien

1:22:25den som råkade vara fiende

1:22:26representerade alltid den absoluta

1:22:29ondskan varav följde att något fördrag

1:22:33med honom varken förr eller senare var

1:22:36möjligt Det skrämmande var tänkte han

1:22:40för tusende gången där Han mödosamt

1:22:43böjde ryggen bakåt De stod med höfter

1:22:47fäst och rullade med bålen en övning som

1:22:50antogs vara bra för

1:22:53ryggmusklerna det skrämmande var att det

1:22:56kunde vara sant alltsammans

1:22:59om partiet kunde sticka in handen i det

1:23:02förflutna och säga om den ena eller

1:23:06andra händelsen att den aldrig hade

1:23:09inträffat då var väl det ännu mer

1:23:12skrämmande än bara tortyr och

1:23:17död partiet sa att Oceanien aldrig hade

1:23:21stått i Förbund med

1:23:22eurasien han Winston Smith visste att

1:23:26Oceanien hade varit allierat med

1:23:28eurasien så nyligen som för fyra år s

1:23:32men var fanns denna kunskap bara i hans

1:23:36eget medvetande som i vilket fall som

1:23:39helst snart måste förintas och om alla

1:23:43andra godtog den lögn som partiet

1:23:46tvingade på dem om alla skriftliga

1:23:48vittnesbörd instämde med den då övergick

1:23:52lögnen i histori

1:23:54och blev

1:23:56sanning den som behärskade

1:24:00förflutna sa ett partis slagord

1:24:03behärskar framtiden den som behärskar

1:24:07nutiden behärskar det

1:24:09förflutna och ändå hade det förflutna

1:24:13aldrig ändrats på Även om det var

1:24:16föränderligt av

1:24:18naturen vad som var sant just nu var

1:24:22sanning för tid och evighet det var

1:24:26alldeles enkelt det enda som behövdes

1:24:30var en oändlig rad av segrar över ens

1:24:33eget

1:24:34minne verklighetskontakt

1:24:43Enk lediga gläfste ledar innan något

1:24:49vänligare Winston let armarna sjunka ned

1:24:52och drog långsamt efter han

1:24:55Hans tankar gled iväg in i den

1:24:57labyrintiska dubbeltänk

1:25:00världen att veta och inte veta att vara

1:25:04fullt sannings

1:25:08Smedvägen att på en gång hysa två

1:25:12åsikter som upphävde varandra så att man

1:25:16visste om att de var motstridiga och

1:25:18trodde på de båda att bruka logik mot

1:25:23logik att förkasta en moral och

1:25:26samtidigt göra anspråk på den att tro

1:25:29att demokrati var någonting omöjligt och

1:25:32att partiet var demokratins väktare att

1:25:35glömma vad som än var nödvändigt att

1:25:38glömma och sen återkalla i minnet igen

1:25:41den stund då det behövdes och sen promt

1:25:44glömma bort det igen och framförallt att

1:25:48tillämpa samma process på själva denna

1:25:53process Det var den yttersta finessen

1:25:56att medvetet intala sig omedvetenhet och

1:26:00sen på nytt bli omedveten om den

1:26:03självhypnos man nyss hade

1:26:05utfört redan för att förstå ordet

1:26:09dubbeltänk måste man bruka dubbeltänk

1:26:15ledar inan hade beordrat Giv vakt igen

1:26:18och nu ska vi se vilka av oss som kan

1:26:20röra vid tårna sa hon

1:26:23entusiastiskt vi böjer bara vid höften

1:26:25kamrater ett två ett

1:26:29två Winston avskydde denna övning som

1:26:33ingav honom ilningar av smärta hela

1:26:35vägen från hälar till skinkor och ofta

1:26:38slutade med en hostattack igen Hans

1:26:42meditationer Mister sin smått trivsamma

1:26:44karaktär det förflutna tänkte han hade

1:26:49inte bara blivit ändrat det hade i

1:26:51själva verket blivit ut plån Nat för Hur

1:26:56skulle man kunna bevisa det mest

1:26:58uppenbara faktum när det inte existerade

1:27:01något belägg utanför ens eget minne Han

1:27:06försökte erinra sig Vilket år han första

1:27:09gången hade hört storebror omnämnas han

1:27:13trodde att det måste ha varit någon gång

1:27:14på 60-talet men det var omöjligt att

1:27:17veta Säkert i

1:27:24som revolutionens ledare och beskyddare

1:27:27ända sen dess allra första tider Hans

1:27:30bedrifter hade småningom förskjutits

1:27:33baklänges i tiden så att de numera

1:27:35sträckte sig ända in i 30 och 40-talet

1:27:39sagoaktig värdar då kapitalisterna i

1:27:43sina egendomliga cylindriska hattar

1:27:46fortfarande åkte genom Londons gator i

1:27:48stora blänkande bilar eller i hästdragna

1:27:52vagnar med glasfönster

1:27:55det var omöjligt att veta hur mycket som

1:27:58var sanning i denna Legend och hur

1:28:00mycket som var påhittat Winston kunde

1:28:03inte ens minnas vid Vilken tidpunkt

1:28:06själva partiet hade kommit till han

1:28:09troddes inte ha hört ordet

1:28:11OS före år

1:28:141960 men det var möjligt att det hade

1:28:16brukats tidigare än så i sin gammals

1:28:19språks form det vill säga engelsk

1:28:23socialism

1:28:25Allting blev borta i dimma någon gång

1:28:29kunde man faktiskt peka på en

1:28:32otvetydig lögn Det var till exempel inte

1:28:35sant som det stod i partihögkvarter

1:28:54på en enda gång i sitt liv hade han

1:28:57hållit i sin hand ett obestridligt

1:28:59dokumentar iskt bevis för att ett

1:29:02historiskt faktum hade blivit förfalskat

1:29:06och den

1:29:08gången Smith skriade ragat rösten från

1:29:11teleskärm

1:29:13679 Smith w Ja du där böj dig djupare du

1:29:17kan bättre än så där du lägger inte

1:29:19manken till djupare ner om jag får be så

1:29:22var det bättre kamrat lediga nu hela

1:29:26avdelningen och titta på mig het svett

1:29:31sprack ut över hela kroppen på Winston

1:29:33sin uppsyn bevarade han totalt

1:29:36outgrundlig aldrig visa missnöje aldrig

1:29:40visa harm ett enda ögonkast kunde

1:29:44förråda en han Stod och tittade på medan

1:29:47ledar innan sträckte armarna uppåt och

1:29:50mjukt kunde man inte kalla det men

1:29:53anmärkning värt skickligt och effektivt

1:29:56böjde sig framåt och stack in sina

1:29:59yttersta fingerleder under tårna Så ja

1:30:03kamrater så vill jag se er göra det Se

1:30:06på mig igen Jag är 39 fyllda och har

1:30:09fyra barn Titta här nu hon gjorde en

1:30:12böjning till som ni ser så kröker inte

1:30:16jag på knäna ni kan göra det här allihop

1:30:19om ni vill till hon och rätade upp sig

1:30:22alla människor under 45 kan utom

1:30:25ordentligt väl röra vid tårna Vi har

1:30:28inte alla privilegiet att slåss vid

1:30:30fronten men vi kan åtminstone hålla oss

1:30:32i form Tänk på våra pojkar vid Malabar

1:30:35fronten och sjöfolket på de flytande

1:30:38fästningarna Tänk efter vad de får stå

1:30:41ut med och så försöker vi på nytt Det

1:30:43var bättre kamrat Det var mycket bättre

1:30:46tillar Hon uppmuntrande då Winston med

1:30:49en häftig ansats lyckades med att röra

1:30:52vid tårna med raka knän för första

1:30:55gången på flera

1:30:59år kapitel

1:31:024ra med den djupa omedvetna suck som

1:31:06inte ens närheten till teleskärm kunde

1:31:09hindra winsten att avge då han började

1:31:12arbetet för dagen Drog han talskrivarna

1:31:15till sig blåste dammet av luren och tog

1:31:18på sig

1:31:19glasögonen så rullade han upp och

1:31:21häftade ihop fyra små pappersrullar som

1:31:25redan hade Plupp fram ur rörpost röret

1:31:28till höger om hans

1:31:30bord väggarna i hans skrivb Ås hade tre

1:31:34öppningar till höger om

1:31:37talskrivarna för skriftliga meddelanden

1:31:41till vänster en större för tidningar och

1:31:44i ena sidoväggen inom nära räckhåll en

1:31:48bred lucka täckt av ett metallnät loock

1:31:52Den var avsedd för pappers avfall det

1:31:55fanns tusentals eller tiotusentals Såna

1:31:59luckor överallt i huset inte bara i

1:32:02varje rum utan med korta mellanrum i

1:32:05varje korridor av någon anledning hade

1:32:09de fått öknamnet

1:32:11minneshall när man visade att något

1:32:14dokument var klart att förstöras eller

1:32:17till och med om man bara fick se en

1:32:19papperslapp ligga någonstans och skräpa

1:32:21var det helt mekaniskt man öppnade

1:32:24luckan till närmaste

1:32:26minneshalsband

1:32:31ugnar som dolde sig någonstans i husets

1:32:35avlägsna djup Winston såg närmare på de

1:32:39fyra pappersbitar han hade rullat upp

1:32:42var och en innehöll ett meddelande om en

1:32:45eller två rader avfattat på den

1:32:48förkortnings jargong inte precis nyspråk

1:32:51men med många nyspråk ord i som användes

1:32:55internt i ministeriet de

1:32:58lydde times 8403 1 betal fel notis

1:33:04Afrika

1:33:06rättas times 83 1219 prognos 3 op4 KV 83

1:33:13tryckfel kolla dagens nummer times 84

1:33:170214 minif fel citerat choklad

1:33:22rättas Times 83 1203 notis SP dagorder

1:33:28dubbel plus Obra hänvisar opers ny

1:33:31skrivs

1:33:34helvisir

1:33:36innan men VAG känsla av

1:33:40tillfredsställelse la Winston det fjärde

1:33:43meddelandet åt sidan Det var ett

1:33:46invecklat och ansvarsfullt uppdrag och

1:33:49det var bäst att ta det sist de tre

1:33:52andra var rutin

1:33:54även om det andra i ordningen antagligen

1:33:57skulle innebära en del tråkig

1:33:59sifferjakten

1:34:01Winston ringde arkivet på teleskärm och

1:34:04beställde vederbörliga nummer av times

1:34:07och efter bara några minuter gled de

1:34:10fram ur

1:34:12rörposten hans meddelande gällde

1:34:14artiklar eller notiser som det av ett

1:34:17eller annat skäl ansågs nödvändigt att

1:34:20ändra eller officiellt uttryckt

1:34:24rätta det stod till exempel i times för

1:34:28den 17 mars att storebror i sitt tal

1:34:31dagen innan hade förutspått att den

1:34:34sydindiska fronten skulle vara lugn Men

1:34:37att en eurasisk offensiv snart var att

1:34:40vänta i

1:34:41Nordafrika det eurasiska överkom hade

1:34:46istället råkat sätta in sin offensiv i

1:34:49Sydindien och lämnat Nordafrika i fred

1:34:52det var därför nöd vändigt att skriva om

1:34:55ett stycke av storebrors tal på så sätt

1:34:58att han kom att förutsäga vad som

1:35:00verkligen hade hänt eller times av den

1:35:0519 december hade publicerat de

1:35:07officiella prognoserna för produktionen

1:35:09av diverse konsumtionsvaror under fjärde

1:35:12kvartalet av 1983 som ävenledes var den

1:35:179 treårsplan sjätte

1:35:20kvartal dagens nummer en uppgift om den

1:35:25verkliga produktionen varav det framgick

1:35:28att prognoserna på varje punkt Hade

1:35:31varit grovt

1:35:32oriktiga winstons uppgift var att rätta

1:35:36de ursprungliga siffrorna så att det

1:35:39stämde med de nya varad det tredje

1:35:43meddelandet angick så gällde det ett

1:35:46mycket enkelt misstag som kunde Klaras

1:35:48upp på ett par minuter så nys som i

1:35:51februari Hade överf döds ministeriet

1:35:54utfärdat ett löfte en kategorisk

1:35:58utfästelse var den officiella

1:36:00formuleringen om att

1:36:03chokladrulle minskas under

1:36:061984 som Winston redan visste skulle den

1:36:10nu i själva verket sjunka från 30 till

1:36:1320 gram i slutet av innevarande vecka

1:36:16Det enda som behövdes var att ersätta

1:36:19det ursprungliga löftet med en

1:36:23att ransonen antagligen måste sänkas

1:36:26någon gång i

1:36:28april så snart Winston var färdig med

1:36:31var och en av notiserna häftade han fast

1:36:42talskrivare han därefter ihop den

1:36:44ursprungliga ordn och de anteckningar

1:36:46han eventuellt hade gjort och Lät dem

1:36:49försvinna i minneshall för att slukas av

1:36:52elden

1:36:54vad som skedde i den osynliga Labyrint

1:36:57dit rörposten ledde visste han inte i

1:37:00detalj men allmänt taget visste han det

1:37:05så snart alla de rättelser som råkade

1:37:08behövas i något nummer av times hade

1:37:10samlats ihop och

1:37:12kerat trycktes numret på nytt det

1:37:15ursprungliga numret förstördes och det

1:37:19rättade exemplaret arkiverad istället

1:37:24denna kontinuerliga ändrings process

1:37:27tillämpades inte bara på tidningar utan

1:37:30också på böcker tidskrifter småskrifter

1:37:33affischer broschyrer filmer ljudband

1:37:37skämtteckningar fotografier på allt

1:37:40slags litteratur eller dokumentation som

1:37:43rimligtvis kunde ha någon politisk eller

1:37:46ideologisk

1:37:48innebörd från dag till dag och nästan

1:37:51från minut till minut moderniserades det

1:37:56förflutna på så sätt kunde man

1:37:58dokumentar iskt bevisa att partiets

1:38:02varje

1:38:03förutsägelse alltid hade varit riktig

1:38:07inte heller tilläts någon nyhetsnotis

1:38:10eller någon åsikts yttring som stred mot

1:38:14ögonblickets krav någonsin att förbli

1:38:19registrerad historien var helt och

1:38:21hållet en sest den raderades tom och

1:38:26fylldes med ny skrift så ofta det

1:38:29behövdes så snart det var gjort var det

1:38:31inte längre möjligt på minsta vis att

1:38:34bevisa att någon förfalskning hade ägt

1:38:38rum den största sektionen av arkiv

1:38:41avdelningen som var långt större än den

1:38:44sektion där Winston arbetade bestod helt

1:38:47enkelt av folk med uppgiften att spåra

1:38:49upp och samla alla exemplar av böcker

1:38:53tidningar och andra dokument som hade

1:38:55blivit föråldrade och skulle förstöras

1:38:59ett nummer av times kunde ha blivit

1:39:01nyskrivet tio gånger om på grund av

1:39:05ändringar i det politiska läget eller

1:39:08misstag i storebrors

1:39:10förutsägelser men det fanns i arkivet

1:39:13med sitt ursprungliga datum och något

1:39:16annorlunda motstridigt exemplar

1:39:19existerade inte böcker indrogs och skrev

1:39:23som på samma sätt gång efter annan och

1:39:25utgavs på nytt utan att några ändringar

1:39:28fanns medgivna inte heller i de

1:39:32skriftliga instruktioner som Winston

1:39:34fick och vilka han alltid gjorde sig av

1:39:36med så snart han var klar med dem stod

1:39:39det Eller antyddes det någonsin att det

1:39:42gällde en förfalskning det talades

1:39:46alltid om misstag tryckfel eller fel

1:39:49citat som måste rättas till för att bli

1:39:55exakta men i själva verket tänkte han

1:39:58medan han justerade överflöds

1:40:01ministeriets siffror så var det inte ens

1:40:04att

1:40:05förfalska det var bara att ersätta en

1:40:09meningslöshet med en annan det mesta av

1:40:12materialet han behandlade hade inget

1:40:15samband med någonting i verkligheten

1:40:18inte ens det samband som bestod i en

1:40:21lögn statistik var lika mycket fantasi i

1:40:25sin originalversion som i sin rättade

1:40:29version man förväntades allt som oftast

1:40:32uppfinn den så hade till exempel

1:40:35överflöds ministeriets prognos

1:40:37uppskattat kvartalets skodon produktion

1:40:41till

1:40:42145 miljoner

1:40:44par den verkliga produktionen angavs nu

1:40:48vara 62

1:40:50miljoner när Winston skrev om prognosen

1:40:54sänkte han siffran till 57 miljoner för

1:40:58att ge rum åt det brukliga påståendet

1:41:01att kvoten hade

1:41:04överträffats i varje fall stod 62

1:41:07miljoner inte närmare sanningen var sig

1:41:0957 miljoner eller 145 miljoner

1:41:13troligtvis hade inga skodon alls blivit

1:41:17producerade ännu troligare var att ingen

1:41:20människa visste hur många som hade

1:41:22producerats eller brydde sig Det minsta

1:41:24om det vad man visste var att varje

1:41:28kvartal hade astronomiska mängder skodon

1:41:31blivit tillverkade på pappret och att

1:41:33bortåt hälften av oceaniens befolkning

1:41:37gick

1:41:38barfota och lika förhöll det sig med

1:41:41alla slags registrerade fakta stora

1:41:44eller små allting suddades ut i en

1:41:47skuggvärld där slutligen till och med

1:41:50årtal och datum var ovis

1:41:55Winston kastade en blick över salen i

1:41:59båset på andra sidan motsvarigheten till

1:42:02hans eget satt en kortväxt Kar med

1:42:05pedantiskt utseende och blå haka som

1:42:08hette Tillotson och jobbade på med en

1:42:12hopvikt tidning i knät och munnen mycket

1:42:14tätt in på luren till sin

1:42:17talskrivare han såg ut som om han

1:42:19försökte hålla allt han dikterade som en

1:42:22hemlighet mellan sig och teleskärm nu

1:42:25tittade han upp och hans glasögon

1:42:28blänkte fientligt till åt winstons håll

1:42:32Winston kände till åt som bara nät och

1:42:35jämt och hade ingen aning om vad slags

1:42:37arbete Han var anställd för folk på

1:42:40arkiveringen Talade inte gärna om sina

1:42:43jobb i den långa fönsterlösa salen med

1:42:47dess dubbla rader bås och dess ständiga

1:42:50papperspress och mummel av röster i tal

1:42:52skriv

1:42:53fanns minst ett dusin personer som

1:42:56Winston inte ens visste vad de hette

1:42:59fasten han alla dagar såg de Skynda av

1:43:02och till i korridorerna eller

1:43:04gestikulera under två minuters

1:43:08hatten Han visste att i båsen bredvid

1:43:11hans satt den lilla kvinnan med det

1:43:13gulgrå håret och stretade dag ut och dag

1:43:17in bara med att leta upp och plåna ut

1:43:20namn i tidningar på personer som hade

1:43:22blivit vaporiserad och därmed ansågs

1:43:26aldrig ha

1:43:28existerat uppgiften var lämplig för

1:43:31hennes egen Man var vaporiserad Sen ett

1:43:34par år och några bås längre bort

1:43:37arbetade en Blid ineffektiv drömsk

1:43:41varelse vid namn ampleforth som hade

1:43:45starkt ludna öron och en märklig

1:43:47begåvning för rim och meter med att

1:43:50framställa förvanskade version

1:43:54definitiva texter kallades de av dikter

1:43:57som hade blivit ideologiskt anstötliga

1:44:00men som av ett eller annat skäl skulle

1:44:02få stå kvar i antologierna och denna sal

1:44:06med Des omkring 50 arbetare var bara en

1:44:09unders en enda cell så att säga i arkiv

1:44:14avdelningens väldiga komplex bredvid

1:44:18ovanför nedanför fanns andra hopar av

1:44:21arbetare sysselsatt med en ofattbar

1:44:24massa jobb där fanns de väldiga

1:44:27tryckerierna med sina redaktörer sina

1:44:30typografiska experter och sina

1:44:32omsorgsfullt utrustade ateljéer för

1:44:36fotoförfattarna

1:44:53av referens tjänstemän som hade till

1:44:56uppgift helt enkelt att förteckna böcker

1:44:58och tidskrifter som behövde dras in där

1:45:03fanns de vidsträckta arkiven för de

1:45:05rättade dokumenten och de dolda

1:45:08brännugnar där original exemplaren

1:45:11förintades och någonstans helt obekant

1:45:16Var fanns de styrande hjärnorna som

1:45:19samordnade hela verksamheten och bestäm

1:45:23riktlinjerna enligt Vilka något fragment

1:45:26av det förflutna skulle bevaras något

1:45:28annat förfalskas och ett tredje utplånas

1:45:33ur

1:45:34tillvaron och arkiv avdelningen var ändå

1:45:38bara en enda Gren av sanningsministeriet

1:45:42vars främsta uppgift inte var att

1:45:46rekonstruerade det förflutna utan att

1:45:49förse oceaniens medborgare med tidningar

1:45:53filmer läroböcker teleskärm program

1:45:57teaterpjäser romaner med varje

1:46:00upptänklig slag av upplysning läromedel

1:46:04eller underhållning från statyer till

1:46:07slagord från lyrik till biologi och från

1:46:11rättstavnings för barn till nyspråk

1:46:15lexikon och ministeriet skul inte bara

1:46:18tillgodose partiets mångskiftande behov

1:46:21utan också uppr alltsammans på en lägre

1:46:24nivå för proletariatets

1:46:27räkning Det fanns en lång rad särskilda

1:46:31avdelningar som sysslade med proletär

1:46:33litteratur musik teater och

1:46:35underhållning överhuvudtaget här

1:46:38framställdes skräp tidningar som

1:46:40innehöll så gott som enbart idrott

1:46:43kriminalitet och astrologi billiga

1:46:46rysare sexd rpe filmer och sentimentala

1:46:50låtar som komponerades och hållet

1:46:53mekaniskt med speciella kaleidoskop som

1:46:57kallades

1:46:58verifikat det fanns Till och med en hel

1:47:02unders pornos på nyspråk för den uslaste

1:47:07sortens pornografi som distribuerades i

1:47:10förseglade paket och som ingen

1:47:13partimedlem utom de som tillverkade den

1:47:16hade tillstånd att se på tre ordered

1:47:20deland hade åkt fram ur osten medan

1:47:23Winston arbetade men det var enkla saker

1:47:26och han hade klarat av dem innan han

1:47:28blev avbruten av två minuters

1:47:32hatet när hatet var över gick han

1:47:35tillbaka till sitt bås tog nyspråk

1:47:37ordboken från hyllan skö undan

1:47:49talskrivarna i livet var hans arbete Det

1:47:54mesta var tråkig rutin Men där förekom

1:47:57också uppgifter som var så svåra och

1:48:00invecklade att man kunde förlora sig i

1:48:02dem som i ett matematiskt problem

1:48:05känsliga förfalskningar där man inte

1:48:08hade någon annan ledning än sina

1:48:10kunskaper i OS och sin uppfattning av

1:48:14vad partiet ville att man skulle säga

1:48:17Winston var bra på sånt Det hade hänt

1:48:21några gånger till och med att man hade

1:48:23anförtrott honom att rätta ledare i

1:48:26times Vilka brukade skrivas helt och

1:48:29hållet på nyspråk han vecklade upp ordn

1:48:32som han hade lagt åt sidan tidigare där

1:48:36stod times 83

1:48:391203 notis SB dagorder dubbel plus Obra

1:48:45hänvisar OP personer

1:48:49nyskrivet arkiv innan

1:48:53på gammals språk det vill säga standard

1:48:56engelska kunde där ha stått notisen om

1:49:00storebrors dagorder i times av den 3

1:49:03december 1983 är ytterst

1:49:06otillfredsställande och hänvisar till

1:49:08personer som inte

1:49:11existerar Skriv om den helt och hållet

1:49:13och underställ den högre myndighet innan

1:49:16den

1:49:18arkiveras Winston läste igenom den

1:49:20anstötliga notisen

1:49:23storebrors dagorder tycktes

1:49:26huvudsakligen ha ägnats åt att berömma

1:49:28en organisation vid namn

1:49:31ffcc som försåg besättningen på de

1:49:34flytande fästningarna med cigaretter och

1:49:37annan förnöjelse

1:49:39en kamrat Withers prominent medlem av

1:49:43inre partiet var särskilt omnämnd och

1:49:46hade dekorerats med specialfönster av

1:49:50andra klass

1:49:53tre månader senare hade

1:49:56ffcc plötsligt upplösts utan angivande

1:49:59av någon

1:50:01orsak man kunde anta att Withers och

1:50:04hans medhjälpare numera var i onåd men

1:50:08ingenting om den saken hade

1:50:09tillkännagivits i pressen eller på

1:50:11teleskärm det var vad man kunde vänta

1:50:15sig eftersom det var ovanligt med någon

1:50:18rättegång eller ens något offentligt

1:50:21klander vid politiska

1:50:24förbrytelser de stora utrensningarna med

1:50:27tusentals inblandade med offentliga

1:50:30rättegångar mot förrädare och krimtänk

1:50:33som krypande bekände sina brott och sen

1:50:36avrättades var speciella uppvisningar

1:50:39som förekom bara vart annat år eller så

1:50:43vanligare var att folk som hade ådragit

1:50:46sig partiets missnöje helt enkelt

1:50:49försvann utan att vidare höras av

1:50:53det fanns aldrig minsta ledtråd om vad

1:50:56som hände dem i Somliga fall kanske de

1:50:59inte ens var döda cirka 30 personer som

1:51:03Winston personligen varit bekant med

1:51:06Hans föräldrar inräknade hade försvunnit

1:51:10vid olika

1:51:12tidpunkter Winston strök sakta sin näsa

1:51:16med ett gem i båset på andra sidan

1:51:20gången satt kamrat Tillotson som för ut

1:51:22hemlighetsfullt hukad över sin

1:51:25talskrivare Han tittade upp ett

1:51:27ögonblick igen en fientlig glimt från

1:51:31hans

1:51:32glasögon Winston undrade om kamrat

1:51:35Tillotson höll på med samma uppgift som

1:51:38han själv Det var fullt möjligt ett så

1:51:41kinkigt uppdrag skulle aldrig anförtros

1:51:44bara en enda person att o andra sidan

1:51:47lämnade de till en kommitté vore att

1:51:49öppet medge att det gällde förfalskning

1:51:53mycket troligt var att minst ti personer

1:51:56som bäst knåpade med konkurrerande

1:51:58versioner av V storebror egentligen hade

1:52:02sagt och snart skulle någon av inre

1:52:05partiets ledande tänkare välja den ena

1:52:08eller andra versionen redigera ut den på

1:52:11nytt och starta de invecklade

1:52:22Historien och förvandlas till

1:52:27sanning Winston visste inte varför

1:52:30Withers hade fallit i onåd kan hända var

1:52:33det för

1:52:42besticklåda hade Withers eller någon av

1:52:45hans närstående blivit misstänkt för

1:52:48kätterska böjelser eller kan hända var

1:52:52det mest sannolika var det helt enkelt

1:52:55för att utrensningar och vaporisering

1:52:58var en nödvändig beståndsdel i

1:53:22och fick och lösa ända upp till ett par

1:53:25eller två år innan de

1:53:28avrättades någon sällsynt gång kunde en

1:53:32person som man trodde var död för länge

1:53:34se dyka upp som ett spöke vid någon

1:53:37offentlig rättegång där han vittnade mot

1:53:39hundratals andra innan han försvann den

1:53:43gången för

1:53:45alltid Men Withers var redan en

1:53:49opers han existerade inte han hade

1:53:52aldrig

1:53:54existerat Winston kom till slutsatsen

1:53:57att det inte skulle vara nog att bara

1:53:59vända på tendensen i storebrors dagorder

1:54:02det vore bättre att låta den handla om

1:54:05någonting helt annat än det ursprungliga

1:54:09temat han skulle kunna göra talet till

1:54:12en av de vanliga diatriber mot förrädare

1:54:15och Krim tänkare men det var lite för

1:54:19lätt föret och att uppfinna någon Seger

1:54:22vid fronten eller någon Triumf

1:54:25kvotvärde treårsplan kunde trassla till

1:54:29statistiken allt för mycket vad som

1:54:31behövdes var en ren

1:54:38fantasipriser färdig bilden av en kamrat

1:54:42ogel nyligen stupade Hjältemodiga

1:54:46omständigheter det hände att storebror

1:54:49ägnade en dagorder åt ett mindre

1:54:52minnestal över någon ringa medlem av

1:54:55partiets djupa LED vars liv och död han

1:54:59framhöll som efterföljs värt exempel

1:55:02denna dag skulle han hugfästa minnet av

1:55:05kamrat

1:55:07ogel Det fanns visserligen ingen kamrat

1:55:10ogel än så länge men några rader i en

1:55:14tidning och ett par förfalskade foton

1:55:16skulle snart ge honom en

1:55:19tillvaro Winston funderade och drog så

1:55:25talskrivarna i storebrors välbekanta

1:55:28stil en stil som var på en gång

1:55:31militärisk och pedantisk och samtidigt

1:55:35lätt att härma på grund av dess sätt att

1:55:38ställa frågor och strax besvara dem Vad

1:55:41kan vi lära av detta faktum kamrater Vi

1:55:44lär oss och det är en av OS

1:55:47grundprinciper att och så vidare och så

1:55:50vidare

1:55:52vid tre års ålder hade kamrat ogel

1:55:55försmått alla andra leksaker än en

1:55:58trumma en kpist och en modellhelikopter

1:56:01vid sex år ett år för tidigt på grund av

1:56:05specialunderkläder

1:56:22distriktsorgan isat i antisex förbundets

1:56:25junior avdelning vid 19 hade han

1:56:28konstruerat en handgranat som blev

1:56:30godkänd av Freds ministeriet och som i

1:56:33första provomgång hade dödat 31

1:56:36eurasiska fångar med en krevad vid 23 år

1:56:41hade han stupat förföljd av fientliga

1:56:44jetplan under en flygning över Indiska

1:56:46Oceanen med viktiga dep perser hade han

1:56:49med sin kulspruta till sänke hoppat ut

1:56:52över djupet ur helikoptern med depescher

1:56:55och allt ett slut sade storebror som det

1:56:59var omöjligt att betänka utan

1:57:03avund storebror tillfogade några

1:57:05uppgifter om renheten och hängivelse som

1:57:09kännetecknade kamrat ogel levnad han var

1:57:13total nykterist och icke rökare Hans

1:57:16enda rekreation var en timme om dagen i

1:57:19gymnastiksalen och han hade avlagt

1:57:22celibat Eden eftersom han ansåg att

1:57:24giftermål och FamiljeLiv var oförenliga

1:57:27med plikt hängivelse dygnet

1:57:30runt hans enda samtalsämne var OS

1:57:34principer och hans enda livsmål var Att

1:57:37besegra den eurasiska Fienden och

1:57:40avslöja spioner sabotörer krimtänk och

1:57:43förrädare överhuvudtaget

1:57:46Winston övervägde om han skulle förläna

1:57:50kamrat ogel en förtjänstorden till slut

1:57:55beslöt han låta bli på grund av de

1:57:57onödiga korrektioner det skulle föra med

1:58:00sig än en gång sneglade han på sin Rival

1:58:04i båset mittemot av någon anledning

1:58:08tyckte han sig säker på att Tillotson

1:58:10höll på med samma jobb som han själv Det

1:58:13var omöjligt att veta vems resultat som

1:58:16blev det slutligt antagna men han kände

1:58:19en djup övertygelse om att skulle bli

1:58:22hans eget kamrat ogel som för en timme

1:58:26se inte ens varit anad var nu verklighet

1:58:31Winston fann det egendomligt att man

1:58:34kunde skapa döda men inte levande kam

1:58:38kamrat ogel som aldrig hade existerat i

1:58:42det närvarande

1:58:44existerade nu i det förflutna och när

1:58:47väl förfalskningen var bortglömd skulle

1:58:51han existera

1:58:52fullkomligt lika autentiskt och med

1:58:55samma bevisning som Karl den store eller

1:58:58Julius

1:59:01Cesar kapitel

1:59:04fem i kantinen djupt under jorden Där

1:59:08det var lågt i tak avancerade lunchkör i

1:59:12långsamma ryck rummet var redan mycket

1:59:15fullt och bedövande

1:59:17bullrigt genom gallret över disken

1:59:19strömmade ångorna av någon soppa

1:59:22tillsammans med en sur metall lukt som

1:59:24inte helt kunde besegra dunsten av Seger

1:59:28gin längst bort i rummet fanns en liten

1:59:31bar bara en lucka i väggen där man kunde

1:59:34få en dubbel gin för ti

1:59:38Cent precis den Jag söker sa en röst

1:59:42bakom Winston han vände sig om det var

1:59:46hans vän sim som arbetade på

1:59:49forskningsavdelningen vän var kanske

1:59:52inte rätta ordet man hade inte vänner nu

1:59:56för tiden man hade kamrater Men det

1:59:58fanns en del kamrater som var trevligare

2:00:01sällskap än andra Sim var filolog

2:00:05specialist på nyspråk han var faktiskt

2:00:08en medlem i det väldiga expertläge

2:00:15[Musik]

2:00:22med mörkt hår och stora utstående ögon

2:00:25som var sorgsna och hånfulla på samma

2:00:28gång och föreföll att utforska ansiktet

2:00:31noga på den Han talade med Jag tänkte

2:00:35fråga om du har några

2:00:37rakblad sa han inte ett enda sa Winston

2:00:42med en viss Brosa på grund av dåligt

2:00:45sambete Jag har själv sökt överallt Det

2:00:47finns helt enkelt inga

2:00:49längre alla frå om han hade rakblad i

2:00:54själva verket hade han två oanvända i

2:00:57reserv det hade varit stor brist på dem

2:01:00i månad tal det fanns alltid någon

2:01:06nödvändighetsvara

2:01:08Ibland var det knappar Ibland var det

2:01:11stoppgarn Ibland var det skosnören just

2:01:14nu var det rakblad enda möjligheten att

2:01:18överhuvudtaget få tag på dem var att

2:01:20snoka på den fria Ja marknaden mer eller

2:01:23mindre i

2:01:25smyg Jag har haft samma blad i sex

2:01:28veckor Tilla han osanning enligt kön

2:01:32ryckte Ett steg framåt när den Stannade

2:01:35vände han sig om mot s igen de tog vars

2:01:39sin flottig plåtbricka från en trave på

2:01:42diskanten var du och tittade på när

2:01:46fångarna hängdes igår sa

2:01:50s Hans samma blick strövade över

2:01:53winstons ansikte dig Känner jag tycktes

2:01:57den säga dig genomskådar Jag Jag vet

2:02:01mycket väl varför du inte gick och såg

2:02:03på

2:02:09fånghäst vis han kunde tala med

2:02:12obehagligt njutningsfull belåtenhet om

2:02:16helikopterräddning

2:02:22avrättningar i kärleksministeriet

2:02:25källare när man pratade med honom gällde

2:02:28det oftast att avleda honom från sådana

2:02:30samtalsämnen och om möjligt förankra

2:02:33honom i nyspråk tekniska finesser där

2:02:37han var sakkunnig och

2:02:39fängslande Winston vände bort huvudet en

2:02:42smula för att undgå de stora mörka

2:02:45ögonens

2:02:47granskning det var en bra hängning sa

2:02:52Sim eftersinnande Det fördärvade tycker

2:02:56jag när de binder ihop deras fötter Jag

2:02:59tycker om när de sprattlar och

2:03:02framförallt till sist när tungan sticker

2:03:05rätt ut och är blå riktigt

2:03:07klarblå den detaljen gillar jag särskilt

2:03:12bra Nästa vasg hojtade pren med

2:03:17förläggare och vitt

2:03:19förklä Winston och skött fram sina

2:03:22brickor under gallret ranson lunchen

2:03:25slängdes hastigt ner på vardara en

2:03:30plåtbod soppa en Kloss bröd en fyrkant

2:03:33ost en mugg Seger kaffe utan mjölk och

2:03:36Ett sakarin

2:03:38piller där borta finns ett bord under

2:03:41teles skärmen sa Sim Vi tar med en gin

2:03:45på

2:03:46vägen ginen ställdes framåt dem i

2:03:49öronlösa porslinsmuggar

2:03:51banade sig iväg genom trängseln i rummet

2:03:53och dukade av sina brickor på bordets

2:03:56plåtskiva där en pöls soppa låg kvar på

2:03:59ena hörnet efter någon och liknade spy

2:04:03Winston lyfte sin gmg väntade ett

2:04:06ögonblick för att samla sig och krunkar

2:04:09ner drycken med

2:04:12oljesmord ur ögonen märkte han med ens

2:04:16att han var hungrig han började sleva i

2:04:19sig av soppan som var mänt slask

2:04:22liknande med tärningar av någonting

2:04:24svampigt och skärt antagligen en

2:04:28köttprodukt ingen deras sa något mer

2:04:31förän de tömt sina backar vid bordet

2:04:34till vänster om Winston snett bakom

2:04:36honom satt någon som pratade på snabbt

2:04:40och utan uppehåll ett obehagligt pladder

2:04:43som påminde om ankn och skar rätt igenom

2:04:47det allmänna SÅL i

2:04:50salen hur går det med ordboken sa

2:04:53Winston och höjde rösten över

2:04:56oljudet så sakta sa s Jag är inne på

2:05:01adjektiven det är fascinerande

2:05:05han hade strax ljusnat då Det blev tal

2:05:08om nyspråk han skött undan sin back tog

2:05:11brödbiten i sin ena smala hand och sin

2:05:14ost i den andra Och lutade sig fram över

2:05:17bordet för att kunna tala utan att

2:05:20skrika

2:05:22elte upplagan blir den definitiva sa han

2:05:26Vi ger språket dess slutliga form den

2:05:30form det kommer att ha när ingen talar

2:05:33något annat när vi är klara med det

2:05:36kommer såna som du att få lära sig det

2:05:39på nytt från början antagligen Tror du

2:05:43att vårt jobb huvudsakligen är att

2:05:45uppfinna nya ord men så är det inte alls

2:05:48vi plånar ut ord t åtals och hundratals

2:05:53som dagen Vi tar fram språkets själva

2:05:56skelett i elte upplagan kommer det inte

2:05:59att stå ett enda ord som blir föråldrat

2:06:02före

2:06:042050 han bet hungrigt i sitt bröd och

2:06:07svalde ett par tuggor innan han

2:06:09fortsatte med ett slags pedant lidelse

2:06:13det magra mörka ansiktet hade fått liv

2:06:16ögonen hade misst sitt retsamma uttryck

2:06:19och blivit nästan drömska

2:06:22Det är underbart med

2:06:27ordutbyte

2:06:34bara synonymerna det är också

2:06:37motsatserna Vad finns det egentligen för

2:06:40berättigande för ett ord som helt enkelt

2:06:43bara betecknar en motsats till ett annat

2:06:47alla ord innehåller sin egen motsats

2:06:50ändå

2:06:52bra till exempel om man har ordet bra

2:06:56Vad finns det då för behov av ett ord

2:06:58som dålig Obra duger precis lika bra

2:07:02eller bättre för det är en exakt motsats

2:07:06som det andra inte är eller om man

2:07:10behöver en starkare form av bra Vad är

2:07:13det då för mening med att ha en hel

2:07:15radda obestämda onyttiga ord som

2:07:18förträfflig och lysande och allt sånt

2:07:21där

2:07:22plus bra täcker innebörden eller dubbel

2:07:26plus bra om man behöver någonting ännu

2:07:29starkare sådana former använder vi ju

2:07:32redan förstås Men i slutversionen av

2:07:34nyspråk kommer det inte att finnas annat

2:07:37till slut kommer hela begreppet bra

2:07:40Dåligt att täckas med bara sex uttryck i

2:07:43själva verket ett enda

2:07:46ord ser du inte skönheten i det Winston

2:07:50det är SBS idé ursprungligen förstås

2:07:55Tilla han efter ett

2:07:58ögonblick ett slags blek Lagd Iver

2:08:02skymtade i winstons minspel då storebror

2:08:05blev nämnd inte desto mindre upptäckte

2:08:08Sim genast en viss brist på

2:08:12entusiasm du uppskattar inte nyspråk

2:08:15riktigt på allvar Winston sa han nästan

2:08:19sorgset ochså när du skriver på det

2:08:22tänker du fortfarande på gammals språk

2:08:25jag har läst en del av bitarna du

2:08:27skriver i times ibland Det är inte så

2:08:29illa men de är

2:08:32översättningar innerst föredrar du att

2:08:35hålla dig kvar i gammals språk med alla

2:08:38vaghet och de obehövlig små nyanserna du

2:08:42har inte insett skönheten med ord

2:08:45utplåningen vet du att nyspråk är det

2:08:48enda språk i världen vars ord förråd

2:08:52minskar för varje år Det visste Winston

2:08:56naturligtvis h smålog som Han hoppades

2:09:00instämmande utan att Våga säga någonting

2:09:03högt s bet av lite till av Det mörka

2:09:07brödet tuggade hastigt och

2:09:10fortsatte Förstår du inte att hela

2:09:12syftet med nyspråk är att inskränka

2:09:21tänk bokstavligt omöjligt för det kommer

2:09:24inte att finnas ord till att uttrycka

2:09:27det med varje begrepp som någonsin

2:09:30kommer att behövas ska kunna uttryckas

2:09:32med precis ett enda ord som har en

2:09:36strikt definierad betydelse och har fått

2:09:39alla bib betydelser utplånade och glömda

2:09:43i elte upplagan står vi inte långt från

2:09:47den punkten men processen kommer att

2:09:50fortsätta långt efter det du och jag är

2:09:52döda varje år allt färre ord och

2:09:56medvetenhets möjligheterna lite snävare

2:10:00inte heller nu naturligtvis Finns det

2:10:02något skäl eller någon ursäkt för

2:10:05krimtänk det är bara en fråga om

2:10:07självdisciplin verklighetskontakt

2:10:21nyspråk är OS och OS är nyspråk tillar

2:10:26han med ett slags mystisk

2:10:29tillfredställelse Har du någonsin kommit

2:10:31att tänka på Winston att allra senast år

2:10:352050 kommer det inte att finnas en enda

2:10:37människa kvar i livet som kunde begripa

2:10:40ett samtal som det vi nu för med

2:10:44varandra utom började Winston tveksamt

2:10:47och hejdade sig Han hade haft på tung

2:10:51att säga utom prolerna men han avbröt

2:10:55sig eftersom han inte var helt säker på

2:10:58att ett sånt påpekande inte var på något

2:11:01vis icke rätt troget men Sim hade anat

2:11:05vad han tänkte säga prolerna är inga

2:11:10människor sa han likgiltigt år 2050

2:11:15antagligen förr kommer all verklig

2:11:18gammals

2:11:21forntidens hela litteratur kommer att

2:11:23vara utplånad choser Shakespeare Milton

2:11:28Byron de kommer bara att finnas i

2:11:30nyspråk version inte bara förändrade

2:11:34till någonting som låter annorlunda utan

2:11:36faktiskt förändrade till motsatser av

2:11:40vad de har varit till och med partiets

2:11:43litteratur blir annorlunda till och med

2:11:45slagorden blir annorlunda Vad gör man

2:11:48med ett slagord som frihet är slaveri

2:11:52när begreppet Frihet är

2:11:55avskaffat hela tank Klimatet blir

2:11:58annorlunda det kommer i själva verket

2:12:00inte att förekomma något tänkande i den

2:12:03mening vi Nu fattade renlärighet betyder

2:12:08att inte tänka att inte behöva tänka

2:12:12renlärighet är omedvetenhet

2:12:17en vacker dag Tänkte Winston plöts med

2:12:21övertygelse kommer Sim att bli

2:12:24vaporiserad han är för intelligent han

2:12:28ser allt för klart och talar allt för

2:12:31tydligt partiet gillar inte såna en dag

2:12:35är han försvunnen det står skrivet i

2:12:38hans

2:12:39ansikte Winston var färdig med brödet

2:12:43osten han vände sig lite åt sidan på

2:12:45stolen där han skulle dricka upp sitt

2:12:47kaffe vid bordet till vänster höll

2:12:50mannen med en snattrande rösten

2:12:52obarmhärtigt igång en ung kvinna som

2:12:56kanske var hans sekreterare och som satt

2:12:58med ryggen åt Winston hörde på och

2:13:01tycktes ivrigt instämma i allt Han sa då

2:13:04och då kunde Winston höra någon replik i

2:13:07stil med Ni har så rätt Jag tycker

2:13:10precis detsamma

2:13:12uttalad med ungdomlig och en smula

2:13:15enfaldig kvinnlig röst men den andra

2:13:19rösten hejdade sig aldrig för ögonblick

2:13:21en stå Flickan sa något Winston kände

2:13:24mannen till utseendet Men visste

2:13:26ingenting annat om honom än att han var

2:13:28högt uppsatt någonstans på Roman

2:13:31avdelningen Han var i 30-års åldern hade

2:13:34sen i hals och stor rörlig mun han höll

2:13:38huvudet lite bakåtlutat och på grund av

2:13:41vinkeln han satt i just nu reflekterade

2:13:44Hans glasögon ljuset så att Winston såg

2:13:47två glänsande rundlar där hans ögon satt

2:13:51en smula kusligt var att i den ljudström

2:13:54som utgick ur hans mun var det så gott

2:13:57som ogörligt att urskilja ett enda ord

2:14:01en enda gång uppfångade Winston en fras

2:14:05goldstein ismens fullständiga och

2:14:08slutliga utrotande som spottad fram med

2:14:12stor hastighet och liksom i ett enda

2:14:15stycke som en gjuten rad i en sättmaskin

2:14:19det övriga var bara att läte ett snatter

2:14:22och ändå också Om man inte hörde vad han

2:14:25egentligen sa så kunde man inte missta

2:14:28sig på det allmänna innehållet Han

2:14:31kanske fördömde goldstein eller krävde

2:14:33strängare åtgärder mot krimtänk och

2:14:36sabotörer han kanske rasade över den

2:14:39eurasiska arméns skändlighet Han kanske

2:14:42lovprisade storebror eller Malabar

2:14:46frontens hjältar det gjorde ingen

2:14:48skillnad vad det än var k man var säker

2:14:51på att vart enda ord var rena

2:14:54renlärighet rena

2:14:58OS medan Winston såg på det ögonlaset

2:15:02med den snabbrörliga truten fick han ett

2:15:05egendomligt intryck av att detta inte

2:15:07var någon verklig människa utan en sorts

2:15:11docka det var inte mannens hjärna som

2:15:15talade utan Hans

2:15:17struphuvud det som kom ut ur det bestod

2:15:20av ord men det var inte tal i egentlig

2:15:23mening Det var ett läte utan medvetenhet

2:15:27som liknade

2:15:30annat Sim hade suttit tyst ett slag och

2:15:34ritade ett mönster i pölen av soppa med

2:15:37sked Skaftet rösten vid granbolet

2:15:41snattrar snabbt vidare och hördes med

2:15:44lätthet trots oväsendet

2:15:47omkring Det finns ett nyspråk ord sa sim

2:15:52som du kanske inte känner till

2:16:04ankalaev om en motståndare är det

2:16:08nedvärderande

2:16:09använt om någon man Instämmer med är det

2:16:13berömmande

2:16:16utan tvivel kommer Sim att bli

2:16:19vaporiserad tänkte Winston igen Han

2:16:23tänkte det med ett slags sorg även om

2:16:26han gott visste att Sim såg ner på honom

2:16:29Och tyckte en smula illa om honom och

2:16:31avgjort vore istånd att ange honom som

2:16:34Krim tänkare om han fann något skäl till

2:16:37det det var någonting som var en aning

2:16:41fel med SIM Det var någonting han

2:16:45saknade återhållsamhet

2:16:47kyla något slag av rädda

2:16:52enfald man kunde inte påstå att han var

2:16:55icke renlärig Han trodde på OS principer

2:16:59han vördade storebror han jublade över

2:17:01segrar Han hatade kättare inte bara

2:17:05uppriktigt utan med ett slags

2:17:07outtröttligt nit med en dagsfärsk hetet

2:17:11i sina informationer som vanliga

2:17:14partimedlemmar inte kom i närheten av

2:17:17trots det häftade ständigt en sv Aura av

2:17:21olämplighet vid honom han sa saker som

2:17:26hellre kunde varit osagda han hade läst

2:17:29allt för många böcker Han gick på café

2:17:33kastanjeträdet som hemsöktes av målar

2:17:36och musiker det fanns ingen lag inte ens

2:17:40någon oskriven lag som förbjöd någon att

2:17:43gå på café

2:17:45kastanjeträdet men det var ändå på något

2:17:48vis ett illa beryktat ställe

2:17:51partiets forna vanrykte ledare hade

2:17:54brukat samlas där innan de utrensad

2:17:58definitivt Det hette att själv goldstein

2:18:01hade visat sig däri ibland för åratal

2:18:04och decennier

2:18:05sen Det var inte svårt att förutse simes

2:18:09öde Och ändå var det ett faktum att om

2:18:12SIM bara i tre korta sekunder insåg

2:18:15arten av winstons dolda åsikter skulle

2:18:19han omed Bart ange honom för

2:18:22tankepolisen det skulle för övrigt vem

2:18:24som helst men Sim snarare än de flesta

2:18:29det räckte inte med nit renlärighet var

2:18:33omedvetenhet

2:18:35Sim såg upp där kommer Parsons sa han

2:18:41någonting i hans tonfall tycktes

2:18:43tillägga den

2:18:46fårskallen Parsons winstons granne i

2:18:50Seger höll på att tränga sig fram genom

2:18:52salen en Tin Kar av medellängd med ljust

2:18:56hår och grodliknande

2:18:57ansikte 35 år gammal hade han redan

2:19:01fettvalkar kring hals och midja men han

2:19:03rörde sig raskt och pojkaktigt hela hans

2:19:06utseende var en storvuxen

2:19:10småpojkar att fasten Han var klädd i

2:19:12standard blåställ så var det nästan

2:19:15omöjligt att inte föreställa sig honom i

2:19:18spionernas blå shorts grå Fora och röda

2:19:22halsduk och man tänkte på honom fick man

2:19:25ett intryck av bara knän med gropar och

2:19:28uppkavlade ärmar över knubbiga

2:19:31underarmar Parsons återgick i själva

2:19:34verket alltid till shorts klädsel när en

2:19:37fotvandring utfärd eller någon annan

2:19:40motionsaktivitet gav honom ett skäl till

2:19:42det han hälsade De båda med ett glatt

2:19:45Hejsan hejsan och slog sig ner vid

2:19:47bordet utsändande en intensiv

2:19:51svettlukt hela hans skära ansikte var

2:19:54fullt av

2:20:02fuktpåsar bordtennis för då var ett

2:20:05racke handtag våt Sim hade tagit fram en

2:20:09pappersremsa med en lång rad ord och

2:20:12studerade den med en kulspetspenna i

2:20:14handen titta på honom som jobbar på

2:20:17lunch tymen sa Parson och knuffade

2:20:20Winston i sidan skärpt Va Vad är det du

2:20:23har där du någonting som går över min

2:20:25Horisont tänker jag väl du Smith jag ska

2:20:29säga varför jag är på jakt efter dig Det

2:20:31var den där insamlingen du har glömt

2:20:35Vilken var det sa Winston och trevade

2:20:38mekaniskt efter pengar ungefär

2:20:41fjärdedelen av lönen var det säkrast att

2:20:44lägga undan till frivilliga

2:20:50Det var svårt att hålla reda på dem hat

2:20:53veckan bostadshusen andel du vet jag är

2:20:56kassör för vårt kvarter vi lägger manken

2:20:59till det ska bli alla tiders uppvisning

2:21:01Det blir inte mitt fel Ska jag säga det

2:21:04om inte gamla segerham flesta flaggorna

2:21:07på hela gatan två dollar Har du lovat

2:21:11Winston fick fram och överlämnar de två

2:21:14skrynkliga och smutsiga sedlar som

2:21:16Parson skrev upp i en liten

2:21:17anteckningsbok med en illiterat prydliga

2:21:21handstil Förresten du sa han Jag hörde

2:21:25att min Knatte var i farten med

2:21:27slangbellan igår Det har han fått

2:21:30ordentligt på huden för jag sa faktiskt

2:21:32att jag tänker ta slangbellan ifrån

2:21:34honom om han gör om

2:21:36det Jag tror att han var lite uppskärrad

2:21:39för att han inte fick gå på avrättningen

2:21:41sa

2:21:42Winston Jaha du Det är inget fel på

2:21:45andan eller va de är fulla i hys båda

2:21:49knattarna men på bett är de inget annat

2:21:52har de i huvudet än spionerna Och så

2:21:54kriget förstås Vet du vad lillflickan

2:21:57tog sig för i lördags när hennes Tropp

2:21:59var ute på fotvandring åt berkhamsted